fredag 18 januari 2013

Fredagsfest i templet.

Viktig och härlig utmaning väntar för Mif i kväll när det stora laget från mörkaste skogen kommer på besök till Malmö Arena (något den kommer fortsätta heta i minst fem år till efter beslut av Malmö kommun). Leksand går som tåget och har, som jag ser det, en riktigt fin chans att ta kivet upp i år...igen. Malmö å sin sida har inte rosat marknaden de senaste matcherna utan har fallit tillbaka till det spel vi levde med i oktober. Oförmågan att göra mål är det som ställer till det, samt att det saknas den där lilla extra glöden. Den sista, så viktiga procenten i viljan att vara bäst. Å andra sidan är det inte speciellt konstigt om vi ska vara ärliga. Laget är inte på långt när färdigt för de riktigt stora flygturerna ännu. Just nu ser vi i de bästa av stunder hur bra det kan komma att bli om allt går som det ska.

Leksand har skaffat sig en ful ovana här på slutet. Den att vinna här nere. En ovana jag tycker vi ska uppfostra dem i att genast upphöra med. Det kommer givetvis inte bli en dans på rosor i kväll om vi ska plocka hem våra poäng. Leksand är mycket bra nu, riktigt j*vla bra. Men, med över 7000 i ryggen (ja, det kanske är några hundra nostalgiker med blåvitt på sig också) kommer laget åtminstone kunna räkna med en extra utespelare på läktaren. Fredagsmatcher tenderar också att bli bra publikmatcher då folk är euforiska över den stundande helgen. Alltså kommer det bara krävas av laget att supa in atmosfären, älska läget och bara köra för allt vad tygen håller. Sebastian Meijer saknas absolut på grund av skada. Mattias Persson och Rasmus Andersson är osäkra på grund av karraförkylningar. Målet vaktas av Pontus Sjögren. Ut och flyg nu, Malmö Redhawks! Käka knäckebröd!

---

Och ja, jag är fortfarande överlycklig över att Patrik Sylvegård är vår nya boss. Tack för två nya år med Frederik Storm!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics