tisdag 30 september 2014

Malmö slarvade bort möjligheten till poäng i första derbyt

Rögle BK vs IF Malmö Redhawks 3-2

Derby är derby, som det så vackert heter. Då ser det ut som ikväll, även om det var något avslaget jämfört med många andra möten lagen emellan. Inte minst på läktaren, vilket givetvis RBK:s dåliga start på serien bidragit till. Ikväll slet man på bra, inledningsvis var det helt jämnt och 1-1 speglade första perioden på ett helt lysande sätt. Visserligen spelade Malmö bättre ishockey, men RBK:s vändningar var milt uttryckt giftiga.

Andra perioden å andra sidan, det är perioden där Malmö förlorar matchen trots ett RBK som långsamt men säkert tappar sin fart och energi. Speciellt i egen zon börjar de slå i fån sig mer och mer. Men, Malmö unnar sig att bränna två ruskigt fina lägen i boxplay, för att sen i eget powerplay släppa in ett mål. Det är givetvis under inga som helst omständigheter ok och får absolut inte inträffa. Hade man gjort sitt jobba där, hade Malmö givetvis plockat poäng ikväll. Hur många är inte lönt att spekulera om, men vid likaläge in i tredje perioden hade Malmö inte kammat noll.

Nu blev istället tredje perioden en orgie i RBK icing och ett med tiden mer och mer slarvigt Malmöspel. Stundtals var det cirkus i passningsspelet och låt mig säga så här, lite öm i hårbotten blev jag efter allt hårdragande. Visst, ibland pressade RBK fram dåliga passningar. Men i de absolut flesta fall under sista 10 minuterna, var det helt obegripligt. Malmö hade mycket tid, RBK orkade inte ligga så tätt på längre och det blev gott om utrymme på isen. Ändå, slog man helt huvudlösa passningar. Det kändes faktiskt, för första gången denna säsong, som att Malmö blev nervösa på isen. I tidigare matcher har Malmö känts väldigt avslappnade och fokuserade trots underläge sent i matcher.

Det får väl sättas in på derbykontot helt enkelt, även om jag inte anser att det är något giltigt skäl. Jag har sett det ske, så många gånger och med olika lag inblandade. Många gör ändå en bra match i Malmölaget ikväll, andra inte så bra. Att Magnus Häggström och Nicklas Jadeland gör bra matcher, kan vi nog nästan börja ta för givet och ikväll var inget undantag. Vad som absolut hade behövts, är lite mer skitmål. Men skitmålen förtjänar man och det gör faktiskt inte Malmö ikväll, medan RBK gör det. Underbart nog, finns det inte lång tid att älta detta. Redan på torsdag är det dags för match igen. Topplaget(!) Mora IK kommer till Malmö på besök och låt mig säga så här, för Malmö som ligger åtta(!!) poäng bakom dalmasarna finns det inte några marginaler kvar att vara givmilda med.

fredag 26 september 2014

Två poäng, i elfte timmen

IF Malmö Redhawks vs Timrå IK 2-1 e.str

Malmö har ett problem, man har nästan obehagligt svårt att dyrka upp motståndare som till 100% lägger sig i försvar och jagar kontringar. Det var inte första och kommer garanterat inte bli sista matchen denna säsong med det utseendet. Detta måste tränarna lösa, för att tappa en massa poäng på detta sätt är ohållbart i längden och fullständigt onödigt som jag ser det. Nu gör absolut inte Malmö en av sina bästa matcher ikväll, långt därifrån. I ärlighetens namn var man faktiskt riktigt dåliga, framför allt i andra perioden. Spelar man en hel match med ett så stort övertag som Malmö trots allt gjorde, måste man ta trepoängare i åtminstone tre av fyra matcher. Jag anser absolut att laget ger bort poäng, helt i onödan och alldeles för ofta. Ikväll, satt det så hårt inne att det över huvud taget blev poäng att jag nästan gett upp allt hopp.

En annan sak som MÅSTE börja fungera nu är passningsspelet. Framförallt det som kommer från backarna. Stundtals är det parodi i den grenen, faktiskt. Till och med en fältherre som Jens Olsson ser stundtals ut som en glad amatör i korpserien, nivån måste UPP! Mot den typ av motstånd som Timrå, på ett lysande sätt dessutom, visade upp ikväll finns det inga som helst marginaler för misstag om man som Malmö inte kan göra mål mot dem. Hade man ett sätt att bryta upp motståndaren, genom snabbt och precist passningsspel exempelvis. Så kommer målen och marginalerna ökar i det egna försvaret. Det faktum att Timrås enda mål i matchen kommer på straff efter Malmöslarv i boxplay, berättar ganska exakt hur pass viktigt det är att INTE dutta med pucken.

Ännu en gång vill jag ge alla plus som finns till Magnus Häggström, han är utan tvekan den spelare alla andra ska se upp till och lära av. Det finns bara ett läge för honom och han gör i 9 fall av 10 exakt det han ska exakt varje gång han är på isen. Andra spelare, inte så mycket och framför allt inte med tillräcklig lidelse. Det finns helt klart mycket att jobba med, denna matchen borde inte ens varit spännande i sista perioden. Och det oavsett hur bra än Timrå är på att försvara sig. Gigantiskt plus till Pontus Sjögren också ikväll. Ännu en otroligt tuff match för honom och han släpper inte in ett enda spelmål, trots att Timrå tilläts komma i ett antal frilägen och bland annat ett två mot noll. Stort, stort minus för powerplay ikväll, samtidigt som boxplay var riktigt skärpt i det stora hela. Men vi ska också veta att Timrå har smått fantastiska 100% i boxplay, inte bara ikväll utan hittills under hela säsongen. Säger ganska mycket om det lagets försvarsförmåga så klart.

Nu har man faktiskt tre raka segrar, trots stundtals stora brister i spelet. Man har efter 7 omgångar bara en match helt utan poäng, så det känns lite löjligt att gnälla allt för mycket. Men, man har också slarvat bort sex poäng hittills. Om vi anser att det var rättvist att kamma noll upp i Haparanda, vilket det väl kanske inte var på det hela taget. Ikväll försvann Jon Knuts och Mattias Persson under matchen, vad det verkar kommer Knuts vara borta ett lite längre tag åtminstone. Annars är det två spelare som givetvis hade varit skönt att kunna ha i laguppställningen i nästa uppdrag som inte är vilket som helst. Matchledigt fram tills på tisdag och mycket tid att nöta, nöta, nöta detaljerna som måste sitta. För så väntar bandyklubben från nordvästra Skåne finbesök, då kommer det utan minsta tvivel krävas mycket er av Malmö än i kväll.

onsdag 24 september 2014

Årets märkligaste match gav två poäng

IK Oskarshamn vs IF Malmö Redhawks 3-4 sd

Kvällens drabbning kan nog sägas innehålla det mesta, åtminstone för de som neutralt tittar på. För oss som hade någon form av sympatier, var det mest bara frustrerande i olika omgångar. Det skall sägas direkt att Malmös första period var riktigt, riktigt bedrövlig. Framförallt första hälften. Exempelvis stod en sådan som Jens Olsson för en fullständigt horribel puck out, helt utan press i boxplay. Något som gav IKO 5/3-läge, något se inte utnyttjade men i det efterföljande 5/4 gjorde de 1-0, på ett skott där Jonas Gunnarsson inte verkade skymd. Förvisso en sidledsförflyttning, men nog bör han ta den pucken 9 av 10 gånger. Nå, ett misstag får alla göra. Dessvärre för Gunnarsson skulle han två minuter senare släppa in en puck som han utan tvekan skall ta 99 av 100 gånger, det var inte ens en målchans faktiskt. Tack och lov bjöd Gasper Kroselj i IKO-kassen tillbaka i slutet av matchen. Frederik Storm fixade en reducering i pp men bara dryga halvminuten senare kommer 3-1. Även om det på inget sätt speglar matchen med ett tvåmålsöverläge, kändes det någonstans rimligt att man skall bli straffad om man spelar så dåligt som Malmö gjorde.

Pontus Sjögren kommer in efter första och får hör och häpna stå sysslolös i hela andra perioden, ja HELA. Oskarshamn lyckas inte få i väg ett endaste litet skott, samtidigt är Malmö gravt ineffektiva och gör bara ett mål på sitt stora övertag. Känns det igen? Jo, och i kväll kostar man även på sig att spela ett fullständigt värdelöst 5/3. Faktiskt bland det sämsta och mest meningslösa jag sett på en is. Malmö fick en sagolik chans att vända här och kanske dra ifrån, men lyckas inte. 17-0 löd skotten efter andra i Malmöfavör, men bara 1-0 i mål ännu en gång av Storm och ännu en gång i pp. Lyckligtvis får man det där skitmålet jag nämnde ovan ganska snabbt i tredje perioden, efter hårt jobb av firma Magnus Häggström, Nicklas Jadeland och Nils Bergström. En kedja som kommer vara motståndarnas absoluta hatkedja under denna säsong, de är minst sagt dryga att kämpa emot. Som Malmösupporter, är det en fröjd att se dem på isen. Det finns chanser sen, för båda lagen men främst för Malmö men inget avgörande kommer. Malmö hinner också med ett fullständigt lysande boxplay när Mattias Persson drar på sig en onödig tvåa med drygt två minuter kvar. Också skönt att se riktigt bra boxplay.

I förlängningen lyckas äntligen Malmö vinna, denna kväll genom en kontring där Jens Jakobs hittar in till Tony Romano som inte gör något misstag och bara styr upp den i taket. Fantastiskt skönt att konstatera två inkasserade poäng, jag undrar vad som sades efter första i omklädningsrummet. Det kan inte ha varit idel beröm åtminstone, det kan vi vara lugna för. Även om jag är glad för dessa två poäng, vilket är exakt två poäng mer än Malmö lyckades ta i Oskarshamn förra säsongen. Men med tanke på hur pass svaga Oskarshamn faktiskt var ikväll, är jag helt säker på att det blivit tre om man bara kommit ut och spelat ishockey i första perioden också. Det får faktiskt inte se ut så, någonsin. Gunnarsson får 9 skott på sig under 20 minuter, Sjögren får 6 skott att jobba med under resterande 44:35, det säger ganska mycket om skillnaden i uppträdande från Malmös utespelare i matchen. Nåväl, det blev två poäng och nu är det bara att gå vidare. Timrå kommer på besök, ett Timrå i skriande behov av poäng. Jodå, det kommer krävas 100% och massor av ödmjukhet av Malmö. Som alltid i denna serien.

lördag 20 september 2014

Äntligen utdelning, äntligen seger

IF Malmö Redhawks vs Almtuna IS 4-1

Efter den poängmässigt skrala inledningen av serien hade det utan tvekan börjat tynga spelarna. Att ha dominerat så mycket och fått ut så lite av det, det är klart att det gör att vem som helst börjar fundera. Dessutom föll laget igenom ganska rejält mot Asplöven senast, linjerna började försvinna ur spelet. Detta syntes otroligt tydligt i första perioden i eftermiddag, Malmö kändes inte alls säkra på vad de gjorde ute på isen och de första 20 minuterna var nästintill menlösa. Visserligen var Malmö aningen bättre än Almtuna som inte direkt hade några intentioner att spela på någon högre nivå. Men oj vad det slarvades med passningar. Det kostade mycket energi att behöva jaga puckar på grund av det dåliga passningsspelet.

Andra perioden inleddes lite som den första men efter att Malmö fixat ett boxplay på ett bra sätt lyckades man till slut spräcka nollan. Där var det lite som att man slog om en strömbrytare, plötsligt käkade Malmö upp Almtuna över hela isen och stundtals var det som pp i spelet 5/5. Till skillnad från andra matcher med liknande utseende, fick Malmö nu utdelning och inom åtta minuter hade man gått upp till 3-0 och självförtroendet var åter i spelarna och laget. Inför matchen hade Henrik Hetta åter flyttats ut på en kant med sina gamla vapenbröder Frederik Storm och Joey Tenute. Samtidigt gick Colin Stuart in som center med Björn Svensson och Tony Romano. Inte minst Hetta gjorde otroligt mycket mer nytta där på sin kant, men även Stuart gjorde sin utan konkurrens bästa match och tillförde mycket mer som center. Om nu inte detta var en tillfällighet, har Malmö nu betydligt mycket bättre kedjor än innan dagens match. Viktigt då man i så fall har fyra riktigt bra kedjor, då kostar det inte så mycket om någon gör en sämre match. Dessutom betydligt svårare för motståndarna att försvara sig mot. Vill skicka ett plus till Jonas Gunnarsson som fick visa att han inte är här för att se och lära, utan för att utmana rejält.

Det känns som att tränarna tryckt på vikten av defensiven och det såg betydligt bättre ut i försvaret. Mer koncentrerat och mindre "lek" om jag får kalla det så. Ska jag gnälla på något får det givetvis bli att man drar på sig alldeles för mycket utvisningar. Att dra på sig fler tvåor än Almtuna i denna match är inte ok, även om jag faktiskt tror att just framgångsrikt boxplay kan ha hjälpt laget lite idag. I längden hjälper det inte laget att spela mer box än motståndet, i någon match. Annars måste man faktiskt börja vårda pucken bättre. På tok för mycket energi bränns som sagt på puckjagande. Passningsspelet måste upp några nivåer. Även om det blev tre poäng ikväll, får man inte sitta och vara nöjda med det. Det finns massor att jobba med fortfarande och det lär behövas. Nu är det hela fyra dagar tills nästa match, alltså gott om tid att nöta detaljer innan man möter Oskarshamn borta på onsdag.

torsdag 18 september 2014

Ännu en förlust för Malmö

Asplöven HC vs IF Malmö Redhawks 3-2

Malmö åker upp till Haparanda och förlorar, som vanligt i stora drag. Faktum är att man ikväll gör sin sämsta match hittills denna säsong och gör i stora drag bara en bra period, den andra. Malmö tar förvisso ledningen snyggt men blir sedan tillbakapressade i mer eller mindre hela perioden. Inte minst på grund av utvisningar som duggade tätt över Malmölaget. Att det bara var ett uddamålsunderläge efter 20 var faktiskt smickrande för Malmö som inte alls fick till något ordnat spel.

Andra perioden blev en helt annan historia, trots att domaren envisades med att bedöma Malmö efter en betydligt striktare måttstock än hemmalaget. Här spelade Malmö till att börja med ett fantastiskt boxplay som hindrade Asplöven från speciellt många chanser. Man fick också bra tryck i spel med lika manskap, inte de där riktigt långa anfallen kanske men man vann tillbaka pucken snabbt. Det var helt i sin ordning att Malmö vann denna period, trots fler boxplay än hemmalaget. Detta var perioden som Malmö gjorde bra ikväll.

Tyvärr släpper man av lite, lite i tredje perioden. Visserligen är Malmö det något starkare laget, men genom att man inte vårdar pucken tillräckligt får man fortsatt inte till de långa anfall som behövs för att trycka ner Asplöven. Sen kommer utvisningarna som på beställning, Joey Tenute drar på sig en slashing och en snacktvåa som man får säga nu, något som från och med i år drabbar inte bara spelaren utan även laget. 2+2 i box vilket också avgör matchen. Malmö spelar bra i boxen men orkar inte och 3-2 kommer efter 3:37 av utvisningen. Malmö gör ett tappert men fruktlöst försök genom att plocka säsongsdebuterande Jonas Gunnarsson, men inga fler mål faller.

Fyra matcher spelade och fem poäng, är givetvis LÅNGT i från vad som är godkänt. Inte minst med tanke på vilka förväntningar laget har på sig själva. Visst, Malmö borde givetvis haft fler powerplay om nivåerna mot lagen hade varit lika. Men det är ingen ursäkt, Malmö skall vara bra nog för att vinna även om man drar på sig dubbelt så många utvisningar som Asplöven. Norrbottningarna är svårspelade, men det är Malmö också när de spelar som de ska. Ännu en gång är det Magnus Häggström och Nicklas Jadeland som driver laget och mosar ner motståndet. Även Mattias Persson var företagsam och jag vill plussa på för Jon Knuts. Däremot är jag otroligt besviken på Colin Stuart, en så rutinerad spelare kan absolut inte kasta bort puckar som ikväll. Tycker de inledande fyra matcherna visar ganska tydligt på att han till att börja med borde sättas som center, funkar det inte där heller är frågan om vad han överhuvudtaget tillför laget. Lika mycket som Stuart känns fel på kanten, kan i stora drag sägas om Henrik Hetta som center. Visserligen har han börjat bli lite varm i kläderna, men nja. Det ger inte så mycket som vi vet att Hetta kan och ska ge på isen.

Storfavoriten Malmö lyfter inte, något man nog bör se till att göra omgående om man inte vill få för mycket hjärnspöken. Fyra matcher spelade med ytterst magert resultat, det är hög tid att ändra på det omgående. Allt annat än en trea mot Almtuna på lördag, är under all kritik givetvis.

tisdag 16 september 2014

Utspelat SSK plockade två poäng.

IF Malmö Redhawks vs Södertälje SK 3-4 sd

En match som ikväll, är otroligt svår att skriva något vettigt om. När tabellen skall summeras, är det bara de två poäng som SSK tar någon kommer minnas. Matchen i sig, var Malmös i minst 50 minuter och ett realistiskt resultat hade kanske varit 5-1. Framförallt andra perioden var en GROTESK förnedring av Södertäljelaget som inte var inne i offensiv zon ens två minuter. Men Malmö vinner den bara med 1-0 vilket givetvis är väldigt, väldigt många mål för lite med tanke på hur det såg ut. I detta läget är det bara Tim Sandberg, med hjälp av sina fem backar så klart, som håller resultatet nere. Men, hur man än vänder och vrider på det måste man vinna när övertaget är så pass massivt som ikväll.

Nu har det bara gått tre omgångar och mycket kan hända fortfarande, men av tre matcher har nu samtliga motstånd stundtals suttit i knät på egen målvakt när de möter Malmö. I två av matcherna har Malmö förlorat i förlängning TROTS att man borde plockat samtliga poäng. Så vill man gör det enkelt, kan man säga att Malmö hittills gett bort fyra poäng. Ska det fortsätta så här, måste nog Malmö hitta någon form av spel i situationer som dessa. För jag tror verkligen inte att någon i Malmölägret hade förväntar sig att man skulle kunna spela ut sina motståndare så pass som man gjort i tre av tre matcher. Man har spelat ut sitt motstånd så pass hårt att deras fem utespelare långa stunder förvandlas till fem backar. Vad man kan konstatera, är att det INTE håller att spela ut så hårt men inte få rejäl eller åtminstone normal utdelning. Ikväll, skulle butiken varit stängd, låst och nedsläckt efter 40 minuter.

Ännu en gång en galet svår match för Pontus Sjögren som knappt har någonting att göra de första 40 minuterna! Har kommer upp och gör några fina räddningar när det behövs och att på något sätt skylla förlusten på honom, är fullständigt fel. Dessutom är två av målen han släpper in självmål och mer eller mindre omöjliga att göra något åt. Det som stör mig mest ikväll, bortsett från ineffektiviteten, är det onödiga slarv som Malmö ägnar sig åt i matchen. Tappar puckar och slår galna passningar i lägen där det inte finns någon press. Det är inte ok så klart. Det känns lite som att det mesta och bästa SSK skapar, beror på Malmöslarv. Det är onödigt att skänka lägen åt motståndare som har förtvivlat svårt att skapa något på egen hand. Dessvärre, är jag också lite orolig för att de två senaste matcherna satt sig i huvudet på en del spelare. Noterade att Magnus Häggström vid ett bra läge idag INTE sköt. Behöver inte betyda något i och för sig, men kan vara något som sitter kvar från hans jättemiss mot Vita Hästen.

Nu är det som det är och Malmö har gett bort fyra enkla poäng, det är fakta. Man har ägt tre matcher mer eller mindre fullständigt, men bara tagit 5 av 9 poäng. Malmö har skjutit brutala 130 skott på tre matcher, över 43 skott per match vilket bara ger strax under 8% utdelning. Så det råder ingen tvekan om att man måste bli effektivare för att det inte skall gå troll. Nu väntar bortamatch mot Asplöven, en match som Malmö brukar ha svårt att bemästra. Jag tror att Malmö för sin självkänslas skull, hade mått bra av att plocka samtliga tre efter alla bortslarvade poäng i inledningen. Ska Asplöven bli den första riktiga utmaningen eller kommer matchbilden se ut som i de första tre matcherna?

lördag 13 september 2014

Överlägset Malmö förlorade poäng.

HC Vita Hästen vs IF Malmö Redhawks 2-1 e.förl

När matchen började, kändes det lite som att det skulle bli en exakt likadan match som hemmapremiären. Första fem-sju minuterna, kom Hästen knappt ur egen zon. Samtidigt kämpade de som små djur för att hålla Malmö borta från kvällens gigant, Axel Brage. Det råder ingen som helst tvekan om att Malmö vunnit bekvämt om inte Brage varit så bra som ikväll. Bra och med en hel del tur. Han räddade med masken, armar, ben ja allt man kan tänka sig. Och i andra perioden räddar han till och med en puck som Magnus Häggström kommer drömma mardrömmar om i säkert resten av livet. Helt öppet mål och Brage helt ur balans bara slänger sig runt och plockar puckf*n. Den där räddningen kommer Brage säkert aldrig någonsin göra om, det var verkligen en på miljonen.

Det var mycket som var bra ikväll. Hästen hade förtvivlat svårt att hinna med när Malmö satte upp tempot. Eller de hann inte alls med i ärlighetens namn. Tyvärr kändes det lite som att Malmö tog detta som att man bara behövde åka runt och leka. Man åkte ifrån Hästenspelarna, men man slarvade faktiskt en del framför allt i passningsspelet. Något som syntes över hela isen och faktiskt skapade de flesta chanserna för Hästen. Givetvis hjälpte det inte Malmö att David Liffiton inte kunde hålla sig kall och åkte på ett fullständigt onödigt matchstraff. Plötsligt var Malmö nere på fem backar totalt varav en var juniorbacken Johan Ivarsson. Ännu en gång visar han i och för sig att han absolut är bra nog, men jag hade gärna sett att man åtminstone breddat backsidan något. Nu märktes det i och för sig inte så mycket i själva matchen att man bara hade fem backar, Hästen orkade mindre och mindre ju längre matchen led. I sista perioden var det mer eller mindre spel i hemmalagets zon konstant.

Man måste ge en stor eloge till Hästen så klart, som slet som djur och på så sätt förtjänade sina poäng. Men att det faktiskt blev en suddenseger berodde, som jag ser det, bara på två saker. Brage var sjukt bra och Malmö var sjukt snälla. Istället för att spela sönder Hästen på slutet var det väldigt mycket åka och spela Allan. Många i Malmö ville bli hjältar och göra det där sjukt snygga "lirar-målet". Istället för att trycka sig in i Brages ansikte och grisa, var det mycket åka runt och snurra utanför. Malmö var helt enkelt för snälla, samtidigt som Hästen var betydligt bättre defensivt än vad Björklöven var.

Det är lite svårt här efter matchen att säga vilka i Malmö som var speciellt bra eller om någon var dålig. Det är så klart dåligt att man inte lyckas göra ett enda spelmål trots ett i stora drag massivt spelövertag. Malmös mål kom nämligen på straff av Nils Andersson, visserligen en sjukt läcker sådan. Pontus Sjögren gör några fina räddningar och har en ruskigt svår match eftersom han långa stunder fick stå och pilla naveln. Han gör det efter omständigheterna riktigt bra men Brage var bättre. Malmö vinner puck över hela banan och när man inte slarvar med passningsspelet får man helt galna möjligheter, bland annat ett flertal i boxplay. Jag kan helt enkelt inte säga att någon individuellt faller ur ramen. Däremot tycker jag att man som lag inte uppträder som man måste göra i en match som denna. Man kan inte, mot något motstånd, tro att man kan rulla runt utanför och vinna mot en motståndare som är så ruskigt defensiva. Man måste in och stångas, så att trötta backar blir ännu tröttare.

Hur man än vänder och vrider på det, kommer detta jämna ut sig i längden så klart. Malmö kommer vinna matcher man kanske inte förtjänar att vinna och Hästen kommer givetvis inte orka en hel säsong som i kväll. Snart kommer matcher där de förväntas kunna föra en match, där de inte kan sätta sig i knät på sin målvakt. Men ikväll, är Vita Hästen stora hjältar i Norrköping och Malmö har fått en välbehövlig väckarklocka efter den på tok för lätta hemmapremiären. Tycker att det är bra att den kom ikväll, hade man rullat in puckar och vunnit med 4 eller 5-1 som väl mer hade speglat matchbilden hade man garanterat fått storhetsvansinne. Nu fick man se att det inte räcker att äga en match, man måste skita ner sig också när motståndarna ställer sig i box runt sin målvakt. Nu är man inne i serien, man har vunnit och man har förlorat. Nu vet man hur båda varianterna känns. Det finns inga lätta matcher, det lärde sig Malmö ikväll. Förhoppningsvis tar man lärdom och drar på blåstället alla kvällar. Nästa match kommer bli en HELT annan grej. Nu är det dags för Malmö att möta motstånd som kan föra en match om man får chansen. På tisdag tror jag vi på allvar får se vart årets upplaga står just nu.

torsdag 11 september 2014

Flygande start för Redhawks

IF Malmö Redhawks vs IF Björklöven 6-1

Inför en premiär är jag alltid och utan undantag, nervös. Så var givetvis även fallet idag, men efter ungefär två minuter spelade av matchen kände jag mig ungefär lika lugn som under en betydelselös träningsmatch. Ja, det var mycket kvar men man såg tydligt att ikväll är Malmö på spelhumör. Faktum är att Björklöven, som i förra säsongspremiären pressade Malmö, var så bleka att det är svårt att se detta som ytterligare en träningsmatch. Inte ens när Malmö började lalla runt och lattja i sista perioden hade de några större lägen. Faktum är att Löven inte satte Malmö under någon tyngre press en enda gång i matchen, inte ens i pp. Det var säkert en hel del nerver med i bilden och jag är säker på att Löven kommer igen och kommer göra bättre matcher mot Malmö under säsongen, men när Malmö spelar som man ska var klasskillnaden nästintill brutal.

Så, det är svårt att ur Malmö-perspektiv dra några större slutsatser av denna premiär. Vi kan däremot glädja oss åt att spelare som skall producera, bidrog i högsta grad till målfesten. Joey Tenute gör 1+1 i sin första match överhuvudtaget denna säsong, bra besked där. Mattias Persson som hade en tung start ifjol, går in och gör 2+1. Frederik Storm har 0+2 och får betalt för sitt slit. Men det jag var gladast över, var faktiskt den kedja som utgjordes av Magnus Häggström flankerad av Björn Svensson och Nicklas Jadeland. Malmös så kallade grindingkedja, som fullständigt sköljde över Löven nästintill varenda gång de kom in på isen. Svensson gjorde också 2+0, låt vara att det enda kom i pp men snacka om att han visade båset att han INTE skall sitta på bänken i viktiga matcher som han gjorde i stora delar av Kvalserien.

Annars tycker jag inte att någon faller ur ramen, Pontus Sjögren sattes på så få prov att även om han gjort en dålig match, hade Malmö vunnit bekvämt i kväll. Om jag måste gnälla, vilket inte känns nödvändigt på något sätt, skulle det vara att jag inte känner mig helt tillfreds med Stefan Wargs spel med puck. Men å andra sidan hade han antagligen mer puck än han kommer ha mot lag som faktiskt bjuder motstånd. Ikväll var varenda spelare i Malmö tvungna att vara lirare, vilket givetvis inte alla är. Det största smolket i glädjebägaren är givetvis det sätt som Jens Olsson lämnade matchen. Jag hoppas verkligen inte att det är så illa som man kunde uppfatta det när han haltade ut i omklädningsrummet. Johan Ivarsson kom in och ersatte och gjorde det förvisso bra, men han är inte i Olssons kaliber. Med tanke på Malmös ganska tunna backuppsättning, känns det inte roligt just nu att just Olsson försvann. Hoppas verkligen på lugnande besked, men det såg inte helt bra ut.

Allt som allt kan man sammanfatta det som en lysande start på säsongen, även om det antagligen hade varit bättre för laget att bli bjudna på motstånd värt namnet. Något Löven som sagt inte kunde bjuda på ikväll. Ett lag som däremot bjöd motstånd i kväll var Vita Hästen som aningen sensationellt slog en av toppfavoriterna Västerås med 5-2, dessutom i Västerås. Jag är redan här och nu fullständigt övertygad om att Malmö måste spela minst lika bra som första halvan av kvällens match i hela matchen på lördag. Det känns absolut som att Hästen kommer bjuda upp på ett betydlig bättre sätt än Löven. Fällt en favorit, hemmapremiär som nykomling mot den största favoriten. Malmö kommer sättas under brutal press, det är säkert och det är bra. Lika bra att de tuffa matcherna kommer direkt, så laget inte tror att kvällens match är vad som väntar.

Fy f*n vad härligt att det är igång!

söndag 7 september 2014

Malmö modell 2014/2015, en genomgång.

Hur förra säsongen gick vet vi alla, serieseger och sen en allt för svajig insats i Kvalserien. Trots detta var Malmö bara två ynka poäng från en SHL-plats. Jag personligen såg absolut inte Malmö som seriesegrare inför förra säsongen. Jag var ganska säker på att man skulle göra en bättre säsong än 2012/13, men att man skulle ta så många steg trodde jag inte.

Nu blev det en, trots missen i Kvalserien, i stora drag fantastisk säsong. En säsong där vi tydligt kunde se Mats Lusths och Björn Hellkvists tankar om hur ishockeyn ska spelas i praktiken. Malmö blev ett tempostarkt och otroligt svårslaget gäng. Att Malmö efter en sådan säsong skulle tappa spelare, visste vi. Ändå tappade laget inte alls så många spelare man kunnat i värsta fall. Ger mig på att sammanfatta vad man tappat och ersatt med.


Robin Rahm fick inte vara kvar och det kändes på något sätt rätt, han kom in och väckte Pontus Sjögren som till slut kändes som den betydligt bättre av dem. Det var, som jag ser det, ett stort misstag att inte köra med Sjögren från start i Kvalserien. Jonas Gunnarsson ersätter alltså Rahm, eller som jag snarare tror kommer in som en kille som har tillräckligt mycket talang för att ge Sjögren tillräckligt mycket utmaning för att han ska hålla sig på tå. Det är min förhoppning och det känns realistiskt. Men, fixar Gunnarsson att hålla motivationen uppe som tvåa? Sätter absolut frågetecken här.

Teemu Kesä slutar spela och ersätts utan några stora bekymmer av Jeremias Augustin. För ska vi vara ärliga, var inte Kesä någon större tillgång säsongen som gick. Han hade tappat allt för mycket från sin förra sejour, jag tror inte Augustin behöver uträtta några stordåd alls för att axla och överträffa finländarens mantel.

Calle Andersson fick inte vara kvar och har, som jag ser det, inte ersatts av något nyförvärv. Han är en Malmögrabb som försvann men inte lämnar någon stor lucka efter sig heller, bortsett från sin härkomst då. Calle hade inte riktigt det som jag hade förväntat mig eller hoppats på, han var ok men inte ok nog för att försvara en förlängning till någon större kostnad. Hans plats tas av "nyförvärvet" på backsidan Tobias Ericsson. Den före detta centern har sett mer och mer bekväm i sin nya roll under försäsongen och har riktigt fina offensiva kvalitéer också. Är helt säker på att Tobias kommer överträffa Calle på alla sätt när serien summeras.

Johan Björk var en tung förlust, en förlust Malmö inte heller ville ha. Men, trots att han gjorde en fantastisk säsong tillsammans med Jens Olsson kunde Malmö inte göra mycket annat än bjuda ett kontrakt med lönesänkning. Björk hade garanterat bra betalt, antagligen mer än vad Malmö har råd med för en back av hans kaliber. Jag hade personligen gärna sett Björk kvar i laget, men anser att Stefan Warg utan att förta sig ska kunna axla Björks roll på isen. Björk som Malmöpåg kan han inte ersätta, men jag är säker på att Warg är en rejäl kille som tar sitt uppdrag på största allvar.

Anton Blomqvist försvann och med honom ett otroligt stort hjärta och passion för Malmö. Men, på isen kan jag inte se att hans frånfälle betyder någonting över huvud taget. Blomman är väldigt begränsad och hör inte riktigt hemma i en satsning mot SHL, åtminstone inte just nu i hans karriär. Han är inte ersatt och det tycker jag inte heller behövs.

Rasmus Andersson är den back med mest talang av de som försvann. Han skulle mycket väl kunnat ta plats i årets lag också, men han ville mer än någon seriös tränare kan garantera. Jag tycker inte att någon spelare i ett lag skall garanteras någonting. Det gör man sig förtjänt av. Värvningen av Nils Andersson ersätter och överstiger vad Rasmus var och är i dagsläget. Faktum är att Nils är en kompetens Malmö inte riktigt hade överhuvudtaget förra säsongen bortsett från Jens Olsson

Robin Alvarez försvann till Djurgården, detta är också den förlust jag ser som absolut tyngst. Alvarez är mycket svårersättlig eftersom han på många sätt personifierar Malmö. Från stan, spelat nästan hela karriären i laget, viktig i täta matcher. Något hans fem mål i Kvalserien visar. Extremt synd att man inte kunde locka honom att stanna till denna viktiga säsong. Personen Alvarez går inte att ersätta så direkt. Men jag tror att hans produktion kan ersättas och överträffas av Tony Romano som i övrigt inte skall eller kan jämföras med Alvarez.

Daniel Viksten försvann efter bara en säsong och det är ett rejält hål han lämnade i laguppställningen. 23 mål i grundserien med sitt galna skott. Malmö har plockat in Jens Jakobs för att axla Vikstens mantel, något han kommer få fullt upp med att fixa. Å andra sidan har Malmö fått in Nils Andersson som kan göra något ingen av de som försvunnit på backen gjorde förra säsongen. Jag tror att flera får ersätta Viksten men Jakobs skall absolut bidra med en del, det är därför han är här.

Marcus Olsson kom in sent i fjol och lämnar faktiskt inte mycket att ersätta, hade inte i närheten av vad som behövs i ett lag som vill ta sig till SHL.

Sebastian Meijer är också en förlust som inte kommer kännas, kom aldrig riktigt igen efter sin skada.

Tomas Kollar var och är en härlig pådrivare men var verkligen på upphällningen ute på isen. Nyförvärvet Colin Stuart kommer absolut inte behöva förta sig för att kunna axla Kollars mantel på isen. Utanför, är givetvis en annan sak och även om Stuart beskrivs som en ledare är han ny i gruppen och dessutom en import. Jag ser absolut Stuart son den största chansningen i laguppställningen. Dock kommer han tveklöst ersätta och överträffa Kollar, utan problem.

Brian Ihnacak var en trevlig kille med rätt attityd, men även hans kunnande bör utan några som helst bekymmer ersättas och överträffas av Nils Bergström.

Ludvig Rensfeldt kämpade och slet men fick det inte riktigt att lossna, han gör givetvis rätt i att söka sig vidare även om valet av lag var bedrövligt. Jon Knuts har kommit in och vill tillföra mer offensivt än vad han gjort i Leksand. Nu tror jag i och för sig att han kommer att få slita mycket i defensiven ändå, med tanke på hans kompetens på området. Ersätter gissningsvis inte Rensfeldt rakt av, men tillför en ytterligare dimension i det defensiva jobbet.


Sylvegård öppnar också upp för att det kan komma fler nyförvärv efter vägen om det behövs. Till exempel kommer Robin Dahse spela med Malmö här under september efter hans fina insatser under försäsongen. Backsidan är annars lövtunn just nu eftersom det känns mer och mer osannolikt att Björn Karlsson är tillbaka inom rimlig tid. Något som också synts under försäsongen då man lånat in spelare från Pantern. Jag tror att Sylvegård letar efter en back som kan komma in och tillföra kvalité. Jag tror absolut att de man har räcker om man klarar sig från skador, vilket man sällan gör. Alltså kommer Malmö behöva stärka upp backsidan.

Framåt ser det nästan otäckt starkt ut, även om ett prestigeförvärv som Stuart skulle floppa ser jag inte att det skulle behöva betyda speciellt mycket. Det finns massor av spelare som kan kliva fram och avgöra matcher offensivt. Malmö tippas mer eller mindre rakt över linjen som seriesegrare och med all rätt. Man vann serien i fjol och har i år blivit ännu något eller några snäpp vassare. Malmö ska ha favoritskapet och med Lusths framträdande på upptakten där han inte på något sätt försökte tona ner detta finns det bara en väg, erövra eller dö under försöket och så kommer det bli. Malmö behöver gå upp, efter denna säsong blir vägen nästan ouppnåeligt jobbig. Det är en nästan orimligt stor insats faktiskt och jag gillar inte den utvecklingen alls. Men, Sylvegård och övriga i ledningen har förstått spelreglerna och gjort så mycket man kunnat för att ha så bra odds som möjligt med vad man har att tillgå. Antagligen med några kronor över till förstärkningar under vägen också och man har så här på förhand, gjort det riktigt bra. Nu, ska vi se hur det blir på isen. Tärningen är kastad, säsongernas säsong börjar nu.


lördag 6 september 2014

Hockeyallsvenskan 2014/15 slutar så här

Det jag tycker är svårast, och garanterat fler med mig, är att tippa en tabell. Det är illa nog att tippa matcher. Det är förvisso roligt att grotta ner sig i samtliga lags uppställningar och se hur man lyckats fylla de luckor som uppstått efter föregående säsongs avslutning.

Av de lag som förstärkt bra tycker jag att Södertälje står ut lite extra. Jag mer eller mindre tar för givet att de kommer avancera REJÄLT jämfört med förra katastrofsäsongen. Inte minst på grund av att det nu är Janne Karlsson som styr skutan, han är inte rädd att ställa de krav som behövs och kommer göra så också.

Ett lag jag däremot kommer gå helt fel håll, är Karlskrona som inte bara tappade nämnda Janne Karlsson utan också en hel hoper kvalité på isen. Kvalité jag inte alls tycker att de har ersatt på ett rimligt sätt. Jag tror absolut att Blekingelaget kommer få slita riktigt, riktigt ont i vinter.

Det är nu dags att avtäcka årets tabelltips, i denna unika och mycket viktiga upplaga av Hockeyallsvenskan. Så här, tror jag att det slutar efter 52 omgångar.

  1. Malmö
  2. Västerås 
  3. Södertälje 
  4. Karlskoga
  5. Rögle
  6. AIK
  7. Almtuna
  8. Oskarshamn
  9. Mora
  10. Asplöven
  11. Björklöven
  12. Timrå
  13. Karlskrona
  14. Vita Hästen

Real Time Analytics