söndag 7 september 2014

Malmö modell 2014/2015, en genomgång.

Hur förra säsongen gick vet vi alla, serieseger och sen en allt för svajig insats i Kvalserien. Trots detta var Malmö bara två ynka poäng från en SHL-plats. Jag personligen såg absolut inte Malmö som seriesegrare inför förra säsongen. Jag var ganska säker på att man skulle göra en bättre säsong än 2012/13, men att man skulle ta så många steg trodde jag inte.

Nu blev det en, trots missen i Kvalserien, i stora drag fantastisk säsong. En säsong där vi tydligt kunde se Mats Lusths och Björn Hellkvists tankar om hur ishockeyn ska spelas i praktiken. Malmö blev ett tempostarkt och otroligt svårslaget gäng. Att Malmö efter en sådan säsong skulle tappa spelare, visste vi. Ändå tappade laget inte alls så många spelare man kunnat i värsta fall. Ger mig på att sammanfatta vad man tappat och ersatt med.


Robin Rahm fick inte vara kvar och det kändes på något sätt rätt, han kom in och väckte Pontus Sjögren som till slut kändes som den betydligt bättre av dem. Det var, som jag ser det, ett stort misstag att inte köra med Sjögren från start i Kvalserien. Jonas Gunnarsson ersätter alltså Rahm, eller som jag snarare tror kommer in som en kille som har tillräckligt mycket talang för att ge Sjögren tillräckligt mycket utmaning för att han ska hålla sig på tå. Det är min förhoppning och det känns realistiskt. Men, fixar Gunnarsson att hålla motivationen uppe som tvåa? Sätter absolut frågetecken här.

Teemu Kesä slutar spela och ersätts utan några stora bekymmer av Jeremias Augustin. För ska vi vara ärliga, var inte Kesä någon större tillgång säsongen som gick. Han hade tappat allt för mycket från sin förra sejour, jag tror inte Augustin behöver uträtta några stordåd alls för att axla och överträffa finländarens mantel.

Calle Andersson fick inte vara kvar och har, som jag ser det, inte ersatts av något nyförvärv. Han är en Malmögrabb som försvann men inte lämnar någon stor lucka efter sig heller, bortsett från sin härkomst då. Calle hade inte riktigt det som jag hade förväntat mig eller hoppats på, han var ok men inte ok nog för att försvara en förlängning till någon större kostnad. Hans plats tas av "nyförvärvet" på backsidan Tobias Ericsson. Den före detta centern har sett mer och mer bekväm i sin nya roll under försäsongen och har riktigt fina offensiva kvalitéer också. Är helt säker på att Tobias kommer överträffa Calle på alla sätt när serien summeras.

Johan Björk var en tung förlust, en förlust Malmö inte heller ville ha. Men, trots att han gjorde en fantastisk säsong tillsammans med Jens Olsson kunde Malmö inte göra mycket annat än bjuda ett kontrakt med lönesänkning. Björk hade garanterat bra betalt, antagligen mer än vad Malmö har råd med för en back av hans kaliber. Jag hade personligen gärna sett Björk kvar i laget, men anser att Stefan Warg utan att förta sig ska kunna axla Björks roll på isen. Björk som Malmöpåg kan han inte ersätta, men jag är säker på att Warg är en rejäl kille som tar sitt uppdrag på största allvar.

Anton Blomqvist försvann och med honom ett otroligt stort hjärta och passion för Malmö. Men, på isen kan jag inte se att hans frånfälle betyder någonting över huvud taget. Blomman är väldigt begränsad och hör inte riktigt hemma i en satsning mot SHL, åtminstone inte just nu i hans karriär. Han är inte ersatt och det tycker jag inte heller behövs.

Rasmus Andersson är den back med mest talang av de som försvann. Han skulle mycket väl kunnat ta plats i årets lag också, men han ville mer än någon seriös tränare kan garantera. Jag tycker inte att någon spelare i ett lag skall garanteras någonting. Det gör man sig förtjänt av. Värvningen av Nils Andersson ersätter och överstiger vad Rasmus var och är i dagsläget. Faktum är att Nils är en kompetens Malmö inte riktigt hade överhuvudtaget förra säsongen bortsett från Jens Olsson

Robin Alvarez försvann till Djurgården, detta är också den förlust jag ser som absolut tyngst. Alvarez är mycket svårersättlig eftersom han på många sätt personifierar Malmö. Från stan, spelat nästan hela karriären i laget, viktig i täta matcher. Något hans fem mål i Kvalserien visar. Extremt synd att man inte kunde locka honom att stanna till denna viktiga säsong. Personen Alvarez går inte att ersätta så direkt. Men jag tror att hans produktion kan ersättas och överträffas av Tony Romano som i övrigt inte skall eller kan jämföras med Alvarez.

Daniel Viksten försvann efter bara en säsong och det är ett rejält hål han lämnade i laguppställningen. 23 mål i grundserien med sitt galna skott. Malmö har plockat in Jens Jakobs för att axla Vikstens mantel, något han kommer få fullt upp med att fixa. Å andra sidan har Malmö fått in Nils Andersson som kan göra något ingen av de som försvunnit på backen gjorde förra säsongen. Jag tror att flera får ersätta Viksten men Jakobs skall absolut bidra med en del, det är därför han är här.

Marcus Olsson kom in sent i fjol och lämnar faktiskt inte mycket att ersätta, hade inte i närheten av vad som behövs i ett lag som vill ta sig till SHL.

Sebastian Meijer är också en förlust som inte kommer kännas, kom aldrig riktigt igen efter sin skada.

Tomas Kollar var och är en härlig pådrivare men var verkligen på upphällningen ute på isen. Nyförvärvet Colin Stuart kommer absolut inte behöva förta sig för att kunna axla Kollars mantel på isen. Utanför, är givetvis en annan sak och även om Stuart beskrivs som en ledare är han ny i gruppen och dessutom en import. Jag ser absolut Stuart son den största chansningen i laguppställningen. Dock kommer han tveklöst ersätta och överträffa Kollar, utan problem.

Brian Ihnacak var en trevlig kille med rätt attityd, men även hans kunnande bör utan några som helst bekymmer ersättas och överträffas av Nils Bergström.

Ludvig Rensfeldt kämpade och slet men fick det inte riktigt att lossna, han gör givetvis rätt i att söka sig vidare även om valet av lag var bedrövligt. Jon Knuts har kommit in och vill tillföra mer offensivt än vad han gjort i Leksand. Nu tror jag i och för sig att han kommer att få slita mycket i defensiven ändå, med tanke på hans kompetens på området. Ersätter gissningsvis inte Rensfeldt rakt av, men tillför en ytterligare dimension i det defensiva jobbet.


Sylvegård öppnar också upp för att det kan komma fler nyförvärv efter vägen om det behövs. Till exempel kommer Robin Dahse spela med Malmö här under september efter hans fina insatser under försäsongen. Backsidan är annars lövtunn just nu eftersom det känns mer och mer osannolikt att Björn Karlsson är tillbaka inom rimlig tid. Något som också synts under försäsongen då man lånat in spelare från Pantern. Jag tror att Sylvegård letar efter en back som kan komma in och tillföra kvalité. Jag tror absolut att de man har räcker om man klarar sig från skador, vilket man sällan gör. Alltså kommer Malmö behöva stärka upp backsidan.

Framåt ser det nästan otäckt starkt ut, även om ett prestigeförvärv som Stuart skulle floppa ser jag inte att det skulle behöva betyda speciellt mycket. Det finns massor av spelare som kan kliva fram och avgöra matcher offensivt. Malmö tippas mer eller mindre rakt över linjen som seriesegrare och med all rätt. Man vann serien i fjol och har i år blivit ännu något eller några snäpp vassare. Malmö ska ha favoritskapet och med Lusths framträdande på upptakten där han inte på något sätt försökte tona ner detta finns det bara en väg, erövra eller dö under försöket och så kommer det bli. Malmö behöver gå upp, efter denna säsong blir vägen nästan ouppnåeligt jobbig. Det är en nästan orimligt stor insats faktiskt och jag gillar inte den utvecklingen alls. Men, Sylvegård och övriga i ledningen har förstått spelreglerna och gjort så mycket man kunnat för att ha så bra odds som möjligt med vad man har att tillgå. Antagligen med några kronor över till förstärkningar under vägen också och man har så här på förhand, gjort det riktigt bra. Nu, ska vi se hur det blir på isen. Tärningen är kastad, säsongernas säsong börjar nu.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics