måndag 22 december 2014

Hur har det gått för spelarna som lämnat (del 2)?

Om ni missade första delen där jag gick igenom de 6 spelare som inför säsongen lämnade Malmö för andra klubbar i Hockeyallsvenskan respektive SHL hittar ni den med fördel här. Idag går jag igenom de spelare som försvunnit utomlands, nedåt i seriesystemet respektive lämnat under eller innan säsongen startade.

Sebastian Meijer: Här har vi en spelare som sannerligen tagit den snabba hissen nedåt i seriesystemet. Från Luleå i SHL, till Malmö i Hockeyallsvenskan och nu Ulricehamns IF i Division 2. Man måste säga att Meijer haft det väldigt tufft sedan han lämnade Västerås där han var en ren toppspelare, åtminstone hans fyra första säsonger. I Luleå blev han en typisk grinder och gjorde en helt ok insats och framför allt hans andra säsong var helt ok. Vi var säkert många som hade stora förhoppningar på lille virvelvinden Meijer, men hans tid i Malmö blev inte mycket att minnas för varken honom eller oss som följer laget. Endast 12 poäng första säsongen och -9 var allt annat än trevliga siffror och hans andra säsong var han förföljd av skador. 26 matcher blev det i fjol inklusive tre i Kvalserien och endast 1 assist. Skilsmässan var fullständigt odramatisk och väntad. Han gick till moderklubben Ulricehamns IF, ett lag på nedre halvan i sin Division 2-serie. På den nivån tillför den endast 30-årige Meijer. 18 poäng på 18 matcher är helt ok i ett av de mindre bra lagen i serien.

Patrik Blomberg: Fick aldrig riktigt möjligheten att slå sig in i Malmö och var redan förra säsongen utlånad till IK Pantern. Något som permanentades inför den pågående säsongen, men som vi alla minns har han i höst varit inlånad till Malmö och är uppsatt på 12 matcher. Han har hunnit göra 1 assist under den tiden, men i Pantern får han givetvis mycket mer speltid och är mer tongivande. Dock gillar jag det här samarbetet, önskar bara att det ska ge något på båda håll, att Malmö inte bara lånar in spelare för att sitta på bänken. I Pantern har han hunnit göra 5 mål och 6 assist på sina 14 matcher i höst. Jag tror att Blomberg har vad som krävs för att spela i Hockeyallsvenskan, men han måste få mycket mer speltid än vad ett lag i Malmös position kan erbjuda. Han gör riktigt klokt i att spela för IK Pantern under Stephan Lundh.

Några spelare har också försvunnit utomlands, i vissa fall återvänt.

Marcus Olsson: Värvningen av Olsson i det absoluta slutskedet av Hockeyallsvenskan förra säsongen kan nog utan tvekan ses som en av Sylvegårds absolut märkligaste värvningar. En kille som förvisso har en lång och stundtals ganska lyckad karriär i Malmö, men som inte alls passar in i det spelsystem Lusth/Hellkvist infört. Olsson har sina fördelar, skridskoåkning är absolut inte en av dem och det funkar som bekant inte något vidare som center i Malmö av idag. Dessutom kom han in oroligt sent och hann bara göra en match i serien innan Kvalserien drog igång. Det blev inte heller någon succé och skilsmässan var helt väntad. Tillbaka i Österrike har det inte heller gått något vidare för Olsson i sin nya klubb HC Innsbruck, vilket så klart kan förklaras av att det är ett bottenlag. Men 2 mål och 4 assist på 19 matcher är Olson säkert inte nöjd med. Dessutom -12 vilket inte är något att skriva hem om och dessutom näst sämst i laget.

Johan Björk: Malmö killen Björk gjorde en av sina, defensivt bästa säsonger tillsammans med Jens Olsson förra säsongen. Det känns fortfarande ruskigt tråkigt att han och Malmö inte kunde komma överens om ett nytt kontrakt, då han med sitt ursprung hade varit en rejäl tillgång. Nu är Malmös backsida riktigt imponerande i år också, men med Björk kvar hade man varit ännu starkare. Nu följde Björk med Olsson till HC Innsbruck och med tanke på att det som sagt är ett bottenlag gör han det riktigt bra. 7 poäng, alla assist, på 27 matcher och bara -3 får betecknas som ganska lyckat trots allt. Tror nog att han trivs helt ok i Innsbruck, förutom Olsson finns även Andreas Valdix där. Skulle Malmö spela i Hockeyallsvenskan även nästa säsong, känns Björk absolut som en kille värd att satsa på.

Rasmus Andersson: Gamle storbacken och tillika Malmöikonen Peter Andersson hade som bekant två söner i Malmös A-lag förra säsongen. Rasmus var den utan någons som helst jämförelse mest talangfulle av dem. Han är bara nyss 18 år fyllda, det ska vi minnas när vi pratar om honom. För trots att han var 17 år när vi skrev bokslut förra säsongen, kändes han stundtals som betydligt äldre. Men även ibland som en oerfaren, ung spelare som han faktiskt är eller var. Liksom sin far hade han också stundtals svårt att ta till sig kritik, vilket han absolut fick och skulle ha. Man lär sig av misstagen bara om man undviker att göra om dem. Dock är jag helt säker på att tränarna bara ville honom väl, de visste givetvis också att han är en oslipad diamant som kan bli hur bra som helst. Malmö lyckades också till slut förlänga kontraktet med honom, även om det nu bara var ett spel för galleriet. För det blev spel i OHL, där han verkligen tillåts dominera. Han är ÖVERLÄGSET poängbästa back i sitt lag, 19 poäng före näst bäste. 30 poäng på 31 matcher, fördelat på 7 mål och 23 assist. Rasmus kommer vi höra mer om i framtiden, det är helt klart. Skulle han INTE klara av att slå sig in i NHL så småningom, är han en given värvning för Malmö om man kan.

Calle Andersson: den äldre av de båda sönerna är Calle, som även han är väldigt ung ännu. 20 år fyllda har han två år mer av rutin från större ligor än vad Rasmus har. Han gjorde en helt ok insats i Malmö, men Calle ansågs inte vara något att satsa på just nu åtminstone. Antagligen inget han ligger och gråter över, då han får spela på en högre nivå nere i Schweiz nu. Han inledde i Zug, fick kontrakt av New York Rangers och är nu utlånad till Lugano, en klubb pappa Peter var kapten i under fyra säsonger innan han återvände till Malmö. I Lugano har han hunnit göra 9 poäng, 2 mål och 7 assist och i Zug gjorde han 1 mål och 2 assist på 18 matcher. 29 matcher totalt i högstaligan med 3 mål och 9 assist hittills alltså. I Lugano tillhör han en av de poängmässigt bästa backarna, trots bara 11 matcher spelade. I Lugano är han lagkompis med en gammal lagkapten i Malmö, Linus Klasen.

Brian Ihnacak: Ytterligare en spelare som värvades in sent till Malmö var den extrema poängmaskinen från Italienska ligan. När han kom till Malmö förra våren hade han gjort 81 poäng på 36 matcher i Italien. Men Italien och Hockeyallsvenskan är inte samma sak, alls. Han gjorde det helt ok i Malmö och bidrog med 5 poäng på de 7 matcher han spelade i Hockeyallsvenskan samt 2 poäng i Kvalserien. Givetvis var han inte i närheten av att få förlängt kontrakt, även om jag är ganska säker på att han hade kunnat tillföra en hel del om han fått en hel sommarträning med laget. Men jag förstår också att Sylvegård ville satsa på beprövade kort som Tony Romano istället, en kille som bevisligen fungerar en hel säsong i serien. Ihnacak drog vidare till Vålerenga i Norge, seriesegrare ifjol och ett mittenlag så här långt denna säsong. Ihnacak är däremot en ren klasspelare i ligan, leder den interna poängligan stort med 44 poäng på 26 matcher. 11 mål och 33 assist vilket placerar honom som näst bästa poängplockare i ligan. 2 poäng före en annan gammal Malmöbekanting i Christian Larrivée, killen som provspelade men inte erbjöds kontrakt och gick till Västerås istället för några år sedan. Hur som helst, jag tror som sagt inte att Ihnacak hade gjort bort sig med en sommarträning med Malmö i benen. Kanske ångrar Sylvegård sig?

Två spelare har försvunnit under säsongen som bekant, båda av personliga skäl.

Jon Knuts: Trivdes inte i storstan och åkte hem till Leksand. Har hunnit göra 16 matcher, 1 mål och 1 assist sedan hemkomsten.

Colin Stuart: Åkte hem av personliga/familjeskäl, lämnade inga större avtryck efter sig i Malmö. Hade antagligen växt allt efter säsongen och skulle kanske tillfört en del när det drar ihop sig. Har hunnit göra 2 matcher för Providence Bruins i AHL och har gjort 1 assist.

En kille fanns på tryout, men fick åka hem igen utan kontrakt.

Jonathan Parker: Amerikanen Parker fanns med under försäsongen och gjorde ett mål men fick inte något kontrakt. Har återvänt till ECHL där han spelade merparten av förra säsongen och har hittills gjort 9 mål och 12 assist på 17 matcher.

Slutligen har vi pensionärerna.

Teemu Kesä och Tomas Kollar har båda avslutat sina aktiva karriärer.

Om jag fick ta tillbaka en av dessa spelare, hade det inte varit lika lätt som i gårdagens inlägg. Men jag tror faktiskt med facit i hand att jag hade valt Brian Ihnacak. Jag tror faktiskt att han hade kunnat tillföra något i årets upplaga. Man antagligen hade Johan Björk varit det säkraste kortet.

Det får avsluta denna genomgång av spelarna som försvann. Jag är givetvis nyfiken på vad ni som läser och följer Malmö tycker. Därför kommer en kort undersökning i ämnet lite senare idag. En fråga, vem av spelarna som försvann just du skulle vilja se tillbaka direkt. Håll ögonen öppna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics