måndag 29 december 2014

Maskinen IF Malmö Redhawks malde ner Karlskrona.

Karlskrona HK vs IF Malmö Redhawks 1-3

Årets sista match mellan serieettan och serietvåan, upplagt för hockeyfest av finaste sort. Matchen inleds annars med viss väntan på grund av strul med hemmaburen. Om detta är något som övertänder hemmalaget vet jag givetvis inte, men de drar på sig två utvisningar matchens första två minuter. Något som inte innebär några direkta farligheter för Malmö som spelar ett blekt powerplay i både 5/4 och 5/3. Karlskrona å andra sidan skaffar sig ett friläge vid den första utvisningens slut, ett friläge som Jonas Gunnarsson kommer upp stort på. Annars var det ett ställningskrig, rakt av inledningsvis. Det mest spännande var om hemmapubliken skulle övertyga domaren att plocka någon Malmöspelare, men han stod pall. Allt efter matchen rullar på blir det mer och mer Malmö som sin vana trogen här på slutet bara maler på, som en maskin. Karlskrona har ett antal fina intentioner i sitt anfall, men deras försvar börjar redan här att kollapsa och bjuder Malmöanfallare på oceaner av is. Givetvis håller inte det och när Tony Romano ger Malmö ledningen känns det väntat, det hängde i luften som man säger. Målet innebar att hemmalaget lyfte sig lite, samtidigt som Malmö lutade sig aningen tillbaka med morgonrock och cigarr vilket kunde straffat sig. Men, så var det då det här med att Karlskronas försvar tappat koncepten helt. Mattias Persson har lite lekstuga och får lalla runt lite som han vill, in i slottet och drar på och hej och tack säger Henrik Hetta som styr in 2-0 till Malmö. Sen släpper även tomtefarförsvaret in Nils Andersson till ett helt sjukt läge, men Malmö får nöja sig med 2-0 efter 20. Helt rättvist att Malmö leder och 2-0 spelar nog matchen ganska bra dittills. Allt annat än en skärpning från hemmalaget kändes helt orealistiskt.

Mycket riktigt, Karlskrona kommer ut med en betydligt större skärpa i andra. Bortsett från första minuten, då Malmö har ganska bra kontroll på händelserna, skulle den andra bli som den första fast tvärt om. Malmö drar på sig utvisningar, som vid andra försöket ger utdelning för hemmalaget. Då har Malmös specielle matchvändare för bortalag, Sebastian Strandberg, fullständigt onödigt dragit på sig en tvåa i offensiv zon. Givetvis måste han vara mycket kallare och disciplinerad där, för Karlskronas pp håller en ganska rejält högre klass än Malmös denna kväll. Malmö har fullt sjå med att freda sig i boxplay men med tur och skicklighet släpper man bara in ett mål. Man har ett eget pp också i slutet av perioden, men det är jämförelsevis ofarligt och omständigt. Precis som i första har det tillbakapressade laget några riktigt fina chanser. Bland annat får Yanick Lehoux vara helt ensam med Patrick Galbraith i vad som känns som en vecka, men det blir ingenting vettigt av det. Även Jens Olsson (jag tror åtminstone att det var #28, repriserna på S24 är i bästa fall frånvarande om vi säger så) får vara ren men bommar läget. Det var för övrigt ganska kul att se David Liffiton stå och instruera Johan Ivarsson vid powerbreak inför boxplay, bara en parentes. Om Malmö ledde rättvist med 2-0 efter första, får vi nog säga att 1-0 till hemmalaget i andra var väl i underkant. Skulle matchbilden se lika dan ut i tredje, skulle det mycket tur till för att Malmö skulle få med sig några poäng. Karlskronas offensiv är livsfarlig, vilket deras försvar också är men får sig själva. Så medicinen för Malmö är helt klart att höja intensiteten och förlägga mer tid i offensiv zon, hade man det i sig?

Kände mig aningen tveksam direkt i inledningen av sista perioden, Malmö kändes allt för avslappnade men det skulle komma att ändras omgående. Redan efter 72 sekunder hittar Andersson rätt bakom Galbraith och där och då avgörs faktiskt matchen. Från och med där, när luften går ur Karlskrona några minuter, och resterande del av matchen spelar Malmö som en brutal maskin. Ganska exakt som det såg ut i Skellefteå isstadion den 3 april 2006, i Kvalserien. Man låter sig inte provoceras av någonting och bara mal sönder Karlskrona med en faktiskt imponerande disciplin och skicklighet. Faktum är att Malmö har de absolut farligaste chanserna i perioden och då spelar man uteslutande defensivt. Karlskronas problem i matcher som denna, är att Tom Linder känns som den enda backen som är trygg i egen zon, medan Malmö nästan aldrig blir nervösa i försvaret. Blir det problem, så löser man det snyggt och effektivt. Domarens första riktiga misstag är när han tar en dubbelutvisning på Tobias Ericsson och Kelsey Tessier. En situation som borde gett Malmö powerplay och inte fyra mot fyra, men med tanke på hur pp sett ut var det kanske lika bra. Karlskrona försökte, men misslyckades fullständigt att få till någonting och tiden bara gick. Men, vi som följer hockey vet vad som händer när ett lag jagar i allt för många fall av tio. Jodå, domaren hittar en billig utvisning på Andersson för något han redan friat åtskilliga gånger för. Sådan är "hockeylagen" och det är inget konstigt med det, eller jo det är det faktiskt. I spel 6/4 fick jag allt lite bandyklubbsvibbar, men Malmö redde ut de 40 sekunder man behövde innan Karlskrona tvingades att dra ner Nicklas Jadeland för att det inte skulle bli 1-4. Därmed tog Malmö sin tredje av tre möjliga segrar mot Karlskrona denna säsong

Malmö gör en ganska svag period, en frejdig och en FULLSTÄNDIGT lysande "packa ner trean i trunken"-period, Man är verkligen på god väg att bli den obehagliga maskin för motståndarna som man vill vara. Man gör det effektivt och man gör det med ett nästan kusligt lugn, man har antagligen flera trunkar extra självförtroende att skopa ur om det skulle behövas. Alltså går Malmö till nyår som solklara serieledare, sju poäng före den nya tvåan Karlskoga. Måste kännas otroligt skönt, med tanke på den betänkligt knackiga starten man hade på serien. Att planen gått i lås hittills och man är där man vill vara. Snacka om att man har förtjänat en REJÄL publiktillströmning till 2015-års första match, mot Västerås den 3 januari. Just nu är 5109 biljetter sålda, flera tusen till är Hockeyallsvenskans just nu solklart bästa lag värda. In och köp och fyll Malmö arena! Malmö är nu, 2014-års absolut bästa lag i Hockeyallsvenskan, utan någon som helst diskussion.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics