lördag 24 januari 2015

Det var inte snyggt, men Malmö krigade sig upp i topp igen.

Södertälje SK vs IF Malmö Redhawks 2-3

Malmö kommer in rätt i matchen, som det ska se ut. Men matchbilden är ganska jämn, inget lag som direkt fick till någon press och i det närmaste inga skott mot målen. Man trodde att det skulle bli lite Malmöpress när man fick powerplay efter knappt fem och en halv minut. Men denna gång är spelet med en man mer helt meningslöst och rent ut sagt dåligt. Lik förbannat gör Malmö 1-0 i detta powerplay. Inte genom bra press och tröttkörda hemmaspelare utan man går upp efter att ha hämtat puck i egen zon. Det är förra matchens succéspelare Tobias Ericsson som aningen för enkelt skjuter pucken bakom Christoffer Bengtsberg i hemmakassen. Inte den starten som SSK ville ha eller mådde bra av heller. Efter målet tar Malmö över och pressar gång på gång ner SSK som har stora problem att hantera bortalaget. Men det vänder tillbaka efter ca 12 minuter, då SSK får bra snurr i Malmös zon och puckarna visslar kring Jonas Gunnarsson men utan att någon letar sig bakom honom. Sen kommer idiotutvisning nummer ett i perioden, David Liffiton drar på sig en interference. Men Malmö spelar, som vanligt faktiskt, helt lysande boxplay. Sen drar SSK på sig en onödig utvisning i offensiv zon och Malmö får till lite press, en stund. Då kommer Yanick Lehoux in och gör ett så dåligt byte att tårarna var nära. Slarvar bort pucken, trillar och som lök på laxen slår han av klubban på Robert Carlsson och ger därmed bort powerplaychansen. Bedrövligt beteende och jag tar för givet att tränarna berättade TYDLIGT att det där inte är ok i Malmö, om man inte är nöjd med att bära trunkar. Första perioden var spelmässigt jämn, Malmö skulle behöva komma upp något snäpp i andra för att inte ge bort initiativet i matchen.

Så blev det inte alls, båda lagen kommer in ganska svagt. Eller om man hellre vill se det så, båda lagen avvaktar och tänker säkerhet framför allt. Men ju längre perioden led tog SSK över mer och mer. Man hade ett ruskigt bra powerplay där Malmö faktiskt överlevde mer på tur än skicklighet. Gunnarsson är en mycket bra puckmotare, dessvärre en mindre bra puckhållare och det ger Malmös backar massor av jobb för att vara först på returerna. Till slut misslyckas det, när Gunnarsson motat två puckar med returer rakt ut går det inte en tredje gång och kvitteringen är ett faktum. Ett riktigt skitmål som det kallas men de är precis lika mycket värda som klapp-klapp mål. SSK fortsätter att ha mest puck, men Malmö är allt som oftast stabila defensivt och kan överleva fram tills man får powerplay. Som inte heller denna gång blir något då Mathias Tjärnqvist drar på sig en utvisning för tripping direkt på tekning. 1-1 efter andra perioden är faktiskt aningen smickrande för Malmö, ingen hade kunnat gnälla om hemmalaget haft med sig en ledning efter 40 minuter. Det som var mest intressant under perioden var annars att SSK- och Malmöklacken växelsjöng "SHL, hockeymördare" angående de nya kraven från SHL på lag som ska gå upp. Mer om det framöver i ett annat inlägg. Malmö hade en del att diskutera i omklädningsrummet, en likadan period och poäng skulle bero mer på tur än skicklighet.

Jag ska inte säga att Malmö ökar tempot i tredje perioden, man man går in och gör en ruskig arbetsinsats och går egentligen bara bort sig två gånger i perioden. Eller om man hellre vill se det så, SSK gör det riktigt snyggt. Malmö tvingas dra på sig en utvisning efter knappt fyra minuter, annars hade SSK tagit ledningen i matchen. Malmö boxar ut ännu ett powerplay och blir därmed 100% i den spelformen ikväll, mycket bra, för fler utvisningar drar man inte på sig. SSK drar på sig en till, i offensiv zon när Johan Björk trippas. Denna gång får Malmö till ett powerplay värt namnet och det dröjer bara 39 sekunder innan Jens Olsson bombar från blå efter passning från Eric Himelfarb. Framför mål står Björn Svensson på sitt kontor som han trivs på och styr fjäderlätt (sägs det, jag har svårt att se det) och Malmö tar ledningen igen. Men det var det där med att Malmö gick bort sig en gång till, eller Södertäljeanfallarna gör det riktigt snyggt och kvitteringen kommer efter drygt 53 minuter. Men det här var Malmös kväll, 42 sekunder senare hänger Nils Andersson ett snyggt mål när han kommer ren på högerkanten efter ett mindre lyckat byte av hemmalaget. Detta knäcker ryggraden på Södertälje som inte lyckas få till någon press. De lyckas inte få ut målvakten förrän det bara återstår sekunder, efter att Malmö satt våldsam press över hela banan. 3 ruskigt viktiga poäng för Malmö bärgas och det var kanske inte speciellt snyggt. Men man gör sin bästa period i matchen när det behövs som mest, det är så klart en styrka.

Därmed krigar Malmö verkligen till sig serieledningen igen, i denna galet jämna tabell. Jag sågade Lehoux efter hans helt hjärndöda utvisning i powerplay men i övrigt gör han en ganska bra insats ikväll. Men han måste upp fler snäpp, liksom Himelfarb. Nicklas Jadeland och Magnus Häggström spelar slutspelshockey som alltid och det är omöjligt att inte älska. Ericsson fortsätter att bidra och Stefan Warg känns som att han är på väg ur sin svacka. Gunnarsson räddar Malmö i andra perioden och ger laget chansen att vinna. Frågan är om det inte är denna typ av hockey vi skall vänja oss vid nu? Man ska gå in och spela med tagarna utåt och försvara sönder motståndet, i sann slutspelsanda. Vi får se, men helt klart är att det börjar dra ihop sig till att spela den typ av ishockey som behöver spelas efter seriespelet.

Tre dagar får Malmö behålla serieledningen, minst. Då är det dags för hemmamatch igen när Asplöven kommer till Malmö. 4282 sålda biljetter bör bli MINST 1000 till för att det ska vara ok, har du inte skaffat din plåt ännu är det bara in och köp, köp, köp. Ikväll får Malmö fira helg som serieledare igen, den plats man har som målsättning och eftersom man har den med 10 omgångar kvar. Har man trots en del skönhetsfläckar gjort vad man skall hitills under denna vansinniga säsong.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics