onsdag 7 januari 2015

Målvaktsfrågan, är det verkligen frågan?

Kommer ni ihåg när det gick trögt offensivt i höstas? Jag antar att ni gör det. Då var Björn Hellkvist mycket tydlig med att det var defensiven som fallerade och inte offensiven. Då tyckte jag att han var lite väl hård, Malmö släppte faktiskt inte in speciellt mycket mål men man gjorde nästan inga alls. Nu har man på två hemmamatcher släppt in åtta mål. Fyra mål per match har i stora drag inga lag råd att släppa in om man är intresserad av poäng. Samtidigt har man gjort fem mål och även om det är klart i underkant på 74 skott borde det absolut räcka till att åtminstone ta poäng i båda matcherna.

Men nu är det tveklöst så att defensiven verkligen fallerar och det genom fusk och dålig disciplin. Minst två av de mål Karlskoga gjorde igår skulle aldrig ens fått komma till, även om jag helt bortser från att Jonas Gunnarsson gör en riktigt blek match. 40 skott har Malmö släppt mot eget mål, på dessa har man alltså släppt in 8 mål och det håller så klart inte. Målvaktsfrågan aktualiseras självfallet direkt. Jag är dock inte alls säker på att målvaktsfrågan egentligen är någon fråga, om alla gör sitt jobb. Visst, i matcher som den igår och mot Västerås hade man troligen vunnit med en målvakt som INTE släpper in någon eller några billiga per match. MEN om Malmö spelat det spel man tränar varje dag på, hade det inte spelat någon roll. Chanserna som gav de billiga målen hade helt enkelt inte uppstått på det sättet.

Det är ingen tvekan om att Gunnarsson spelat allt för många matcher, han är ingen förstamålvakt just nu i sin karriär. Han kan kanske bli en dag, men han är inte där nu. Han är helt ok på att stå i vägen för skott och han fixa frilägen men har lite för dålig kontroll i området kring kassen när det hettar till. Det släpps lite för mycket returer och hålls för lite puckar helt enkelt. När försvaret fungerar, märks det inte men desto mer när det inte fungerar. Pontus Sjögren å andra sidan fungerar uselt som backup, han är rutinerad och behöver spela mycket för att vara bra. Man såg igår när han kom in att han var ytterst ringrostig. Han göra några svettiga räddningar, men får samtidigt kämpa rejält med positioneringen. Man skulle kunna sätta Sjögren på bänken i många matcher, men BARA om den andra målvakten håller rejält högre klass än honom. Så är inte fallet nu, Sjögren och Gunnarsson är i bästa fall jämbördiga.

Som jag ser det personligen finns det två val under förutsättningen att vi har de målvakter vi har. Antingen låter man dem dela på jobbet rakt av, exempelvis stå två matcher och sitta två matcher. Lite så som man spelade Peter Lindmark och Roger Nordström när det begav sig. Här ger man förutsättningen för båda att ha matchtempot i kroppen. Givetvis gör man klart för dem att den bättre av dem kommer ta över när det blir viktiga matcher mot slutet. Alternativ två är att Sjögren är klar etta och Gunnarsson backar upp någon gång emellanåt. Att Gunnarsson skulle vara klar etta ser jag inte som ett alternativ, inte så länge Sjögren är den andre målvakten åtminstone.

Som avslutning på denna antagligen allt för långa monolog menar jag dock att målvaktsfrågan är en ganska oviktig fråga i matcher som den igår. Viktigare är frågan om försvarsspelet som var allt annat än bra vid samtliga mål där det fanns en målvakt mellan stolparna. Min kontenta av dessa smärtsamma förluster är att det är ett problem för utespelarna i första hand och målvakten i andra hand. Malmö skall inte släppa till sådana lägen, punkt slut. Sen kan man tycka vad man vill om målvaktens ingripande eller brist på sådant. För att inte upprepa dessa misstag, måste aggressiviteten upp flera nivåer igen. Inga lag skall få lalla in i Malmös zon utan att det blir rejäl friktion. Det skall vara svårt och omständigt, precis som det varit under stora delen av säsongen. Lutar man sig tillbaka och tror att man är oövervinneliga, ja då är man ett ganska medelmåttigt lag givetvis. Annars hade inte Malmö spelat i Hockeyallsvenskan. Tre dagar har man på sig, sen ska det skitiga blåstället sitta på igen. Malmös framgång beror till största delen på hårt jobb och att vara i vägen. Att dra på sig en onepiece och gå runt och fisa kommer aldrig fungera för detta lag, om något lag någonsin. Gör man det, ja då spelar det inte någon större roll om det så varit Henrik Lundqvist mellan stolparna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics