torsdag 2 april 2015

ÅTTA ÅRS VÄNTAN ÄR ÖVER!

Leksands IF vs IF Malmö Redhawks 2-4
SHL-kval 7:7 (Malmö kvalificerade för SHL 2015/2016)

Jag var ganska säker på att Leksandsspelarna skulle vara bra mycket mer nervösa än Malmöspelarna när matchen inleddes, men jag hade helt fel. Malmö uppträdde synnerligen nervöst och en del spelare hade svårt att ens ta emot en lätt passning. Leksand fick därigenom diktera villkoren helt och hållet på isen inledningsvis. Malmö kom bara upp i små korta och intetsägande besök i offensiv zon. På vissa håll såg det rent skräckslaget ut på något vis, märkligt så man ju faktiskt inte hade något alls att förlora. Hur det än var så lyckades Malmö kämpa, verkligen kämpa sig in i matchen. Det var sällan snyggt, inte speciellt effektivt heller men man fick i varje fall ordning på sig själva. Efter 6:16 åker unge Johan Ivarsson ut för en fasthållning, om så var fallet hade Leksand spelat boxplay hela tredje perioden i Malmö senast men det är domaren som bestämmer. Malmö överlever boxplay men Leksand har några saftiga lägen. Det är lite mer öppet därefter men efter knappt tretton minuter spelar Jens Olsson alldeles för smått i egen zon och Johan Björk som är precis bakom blir bestulen på pucken av Johan Ryno som hittar en framforsande Finlandsfärja vid namn Jonas Frögren som bombar in 1-0, arenan går bananas. Detta kändes rimligt, väntat och helt rättvist sett till matchbilden. Desperationen ökade något i Malmö efter målet men Ivarsson skulle ännu en gång ha domsluten mot sig. Han försöker bryta ett friläge bakifrån och lyckas med det, men ojuste tydligen och Leksand tilldöms straff. Den läggs av Mattias Guter och är tack och lov riktigt dålig, blev busenkelt för Niko Hovinen att stoppa pucken längs isen vilket var bra då straffen var "aningen" tveksam. Malmö trampar på och minuten senare hinner inte skeppet Frögren med och får åka i hamn i två minuter. Här blir det mer domarjobbande. Nils Andersson bombar in 1-1 från blå, men målet döms bort efter telefonerande. Tydligen hade Mathias Tjärnqvist stört Oscar Alsenfelt. Men Nisse hade inga planer på att bli fråntagen ett mål, så just när skeppet puttrade ut på isen igen bombade han in 1-1 ändå. Visst skulle det ringas igen men denna gång gick det inte att få bort målet. Perfekt med mål när det bara återstod 14 sekunder av perioden, viktigt. Men, Leksands period och Malmö var tvungna att komma upp en del i andra perioden.

Malmlö kommer kanske inte upp så mycket, men Leksand kommer inte alls upp i samma nivå som i första perioden. Malmö kan därför komma upp i ett antal längre anfall och sätta press vilket Leksand som vi lärt oss vid detta laget inte alls trivs med. Samtidigt uppträder Malmö mycket stabilare och mer resolut i defensiv zon, något som jämnar ut matchbilden betydligt. När Malmö är uppe i ett anfall efter knappt sju minuter kommer 2-1 för Malmö. Björk skickar in pucken och på returen slår Jens Henrik Tönjum in pucken under Alsenfelts benskydd. Bara sekunderna innan hade Leksand haft en puck längs med mållinjen på andra hållet, fortsatt mycket små marginaler. Malmö trycker dock på betydligt hårdare samtidigt som Leksand helt klart känns oroliga. Så när 3-1 kommer för Malmö är det fullt logiskt och vid tidpunkten om inte helt så åtminstone rättvist. Det är Björn Svensson som drar upp den i krysset i ett flygande anfall. Här känns Leksand i det närmaste paralyserade, precis som publiken. Man får inte till någonting av värde, Malmö spelar stort och stabilt. Men så var det ju som bekant det här med Olsson. I en situation helt utan press där han ska spela upp pucken lyckas han med konststycket att passa rakt till Tomi Sallinen som givetvis busenkelt kan hänga 2-3. Katastrofalt av Olsson som därmed låg bakom båda målen för hemmalaget dittills i matchen. Självfallet vaknar Leksand igen efter bjudningen och har flera ruskiga lägen för kvittering. Malmö rider dock ut stormen och tar sig till pausvila. Fler bjudningar var inte att rekommendera från Malmös sida om vi säger så. Malmös period annars och borde vunnits med 2-0.

Tredje perioden blev för mig ett enda långt lidande, för det blev VÄLDIGT mycket Leksand samtidigt som Malmö slet som ardennerhästar över isen. Men målchanserna Leksand skrapade fram var sjuka stundtals. Hovinen och hans backar slet som djur och hade en del tur också. Inga mål kom, Malmö hade några chanser men de var lätträknade och man fick aldrig till något tryck utan blev av med pucken per omgående. Tiden gick och känslan var mer och mer att det kanske skulle gå ändå. Så, med två minuter och tjugoen sekunder händer det som inte får hända. Eric Himelfarb drar pucken över sargen från egen zon och två minuter. Dessbättre är nerverna på plats i Leksand nu också och det tar tid innan de får till något powerplay. Vad det lider drar de målvakten också och spelar sex mot fyra och sen sex mot fem. Men på något sätt går inte pucken in, Olsson revanscherar sig genom att täcka ett skott på väg in. Sen händer det, Malmö kan få tag på pucken och Henrik Hetta gör sitt första mål i direktkvalet vid absolut bästa tid. Klockan stod på 59:50 och det var givetvis över. Det spelades inte mer heller, utan man lät klockan gå ut och JUBLET bryter ut.

Åtta år och en dag, så lång tid tog det för Malmö att komma tillbaka till finrummet och ÄNTLIGEN får man vinna när det betyder som mest i Leksand. Jag har egentligen inte mycket mer att säga just nu, det får komma vad det lider. Just nu är jag bara så lycklig, all tid som gått. Det rinner tårar, vilken lättnad och vilken glädje. Nu vill jag bara smälta detta och njuta. Ja, förresten. Stort grattis till IK Pantern också som tog klivet upp i HockeyAllsvenskan. Vilken kväll för Malmöhockeyn! Tack alla ni som varit med mig och läst hela säsongen. VI KLARADE DET, TROTS ALLT!

ÄNTLIGEN

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics