lördag 3 oktober 2015

Djurgården fick alldeles för enkla poäng när Malmö kammade noll

Djurgårdens IF vs IF Malmö Redhawks 3-0
Seriematch SHL

Det blev som jag siade om igår, Jonas Gunnarsson fick komma in och det skulle visa sig att han tog till vara på chansen. Dessutom fick Mattias Persson komma in igen på bekostnad av Kim Rosdahl och Jeremias Augustin fick chansen när Erik Andersson var sjuk. Djurgården satte upp ett rejält tempo direkt men Malmö var inte sena att hänga på och det var riktigt roligt att titta på. Tills Robin Alvarez gjorde sitt första mål för säsongen efter mindre bra jobb i försvaret. Gunnarsson hann överhuvudtaget inte reagera förrän pucken sitter, ett riktigt bra skott. Djurgården har det väldigt jobbigt i egen zon när Malmö kommer med kraft, men lika väl var Alvarez oerhört nära att göra 2-0 i en kontring men han skjuter över. Tempot fortsätter och Malmö radar upp målchanser på löpande band fram till powerbreak. Då kommer matchen första utvisning på Andreas Thuresson i offensiv zon. Malmö kom inte ur zon men håller undan ända tills Djurgården drar på sig två minuter med 20 sekunder kvar. Gunnarsson gör några riktigt fina räddningar i boxplay och backarna är med på returerna. Malmö fortsätter skapa målchanser i powerplay och hemmalaget drar på sig en tvåa till direkt när de blivit fulltaliga. Även i detta andra powerplay skaffar Malmö sig fina lägen men man är fortsatt ineffektiva. 1-0 till hemmalaget var bara att gratulera, ingen hade kunnat gnälla om Malmö haft ledning med varken 1, 2 eller 3 mål. Men, ineffektiviteten från matchen mot Färjestad höll i sig för Malmö samtidigt som Mantas Armalis var stark i hemmakassen så klart.

Det gällde för Malmö att fortsätta som man avslutat och inte låta Djurgården få energi av att man överlevt första perioden. Vi kan nog också förutsätta att hemmalaget fått veta att deras förstaperiod inte var i nivå och behövde komma upp rejält. Malmö har också svårare att få tryck inledningsvis och vid slarv av Jens Olsson i egen zon är det oerhört nära 2-0. Malmös tempo hade dock mattats rejält, vilket inte alls gynnade i kvitteringsjakten. Det dröjde inte heller speciellt lång tid innan Thuresson åker ut igen efter en slarvig hakning, även denna gång spelar Malmö bra boxplay och man håller undan. Malmö får en present av domarna direkt efter när en hemmaspelare åker ut för en hög Malmöklubba i lagkamrats ansikte. Domarna bjuder visserligen tillbaka när man blåser av efter att Björn Svensson blivit intryckt av hemmaspelare i Armalis, men sådana felaktiga domslut är aldrig roliga så klart. Malmö spelar bra powerplay igen, utan att få utdelning igen. Här efter halva matchen är jag ganska säker på att funderandet börjat hos Malmöspelarna, varför man inte får den utdelning man säkert tycker sig vara värda. Inte ens i ett 4 mot 1 läge lyckas man göra mål och då är det inte bara svårt utan helt omöjligt att vinna ishockeymatcher. Som ett brev på posten kommer också 2-0 till hemmalaget på ett 3 mot 2 läge, lätt som en plätt såg det ut. Djurgården tog över matchen ganska klart men Malmö fick powerplay igen och kom tillbaka. I spelformen bränner man ytterligare klara chanser och ännu fler spikar slogs in i Malmös kista när man ännu en gång misslyckades med att göra mål. Malmös tempo sjönk dessvärre ytterligare och utan tempo är man som bekant inte ett speciellt bra ishockeylag. Frederik Storm missar ett friläge innan Henrik Hetta får matchstraff för en idiotisk crosschecking i huvudet på Marcus Högström. Givetvis inte vad Malmö behövde, men ganska symptomatiskt för ett lag som fått självförtroendet rejält naggat.

Malmö fick alltså inleda tredje perioden med 4:34 kvar på Hettas matchstraff. Det tar hemmalaget tre minuter att överhuvudtaget få till något som liknande powerplay och Malmö håller undan utan allt för mycket strul. Malmö försöker sedan få till press och har en fin chans via Johan Ivarsson som träffar mitt i Armalis fri framför mål. Sen är det givetvis dags för en ny korkad utvisning när Augustin slår av klubban på en hemmaspelare, inte alls rätt medicin även om Djurgården ännu en gång spelade uselt powerplay. Men nästan nästan sju minuter bortkastat i jakten på mål, det funkar inte. Det blev också oerhört svårt för Malmö att få upp sitt tempo igen efter så många minuter i boxplay. Och vet ni vad, Malmö drar på sig ÄNNU en tvåa på ett fullständigt idiotiskt sätt med sex man på isen. Det är ingen som helst överdrift att säga att man ger bort matchen helt och hållet till Djurgården i tredje perioden och mer skulle komma. Hemmalaget är dock oförmögna att spela powerplay ännu en gång vilket håller kvar ställningen vid 2-0. Men mer skulle som sagt komma, Olsson slarvar vid blå och tvingas dra på sig en tvåa. Ännu en sådan på slarvkontot, fullständigt otroligt. Djurgården fortsätter spela mer eller mindre helt ofarligt powerplay och Malmö höll enkelt undan. Malmö tar timeout och drar Gunnarsson direkt och det går några sekunder innan Djurgården kan lägga en puck i tom kasse från egen zon. Det kändes då så otroligt logiskt och Malmö åker på sin fjärde raka förlust. Bortser man från intelligensbefriade utvisningar (vilket man inte ska så klart), spelar man bra nog för att vinna matchen tycker jag.

Det är bara att gratulera Djurgården som blir andra lag på rad som tar samtliga poäng av Malmö utan att direkt göra sig förtjänta av det. Ett bevis för att inte alls det lag som jobbar hårdast vinner i ishockey, utan det som gör flest mål. Det är inte ok att göra noll mål mot ett lag man så pass enkelt kan spela sig igenom som idag. Speciellt inte nu, när man är fullständigt desperata efter poäng. Men det händer, bara det att Malmö inte har råd med det nu. Utvisningarna sen, det håller inte alls att hålla på med sådan skit. Visst, man gör en bra match som sagt. Men vad spelar det för roll egentligen? Jag hade hellre sett Malmö få slita hårt, försvara sig i 60 minuter och ta poäng ändå. Bra spel kommer ingen minnas framåt vårkanten om man inte omsätter det i mål, bara poängen minns man.

Sen var det målvaktssidan, hur gör man nu? Gunnarsson gör en riktigt fin match och tar verkligen chansen. Men Oscar Alsenfelt är absolut inte en målvakt som kan stå i båset, det finns inte på världskartan. Ska bli mycket intressant att se hur lagledningen resonerar i frågan. Jag har nämligen också mycket svårt att se Gunnarsson vara mogen att ta förstaspaden heller. Mot ett skickligare lag än Djurgården hade säkert någon eller några av hans returer kostat mål i baken för Malmö. Nå, det är inget jag behöver engagera mig i vilket jag är oerhört tacksam över. Frågan om målvakten kan bli tuff på torsdag, inget snack om den saken.

Malmö är nu jumbo tillsammans med Karlskrona och det kan inte hjälpas att det känns oerhört onödigt. Både idag, senast mot Färjestad och borta mot Växjö kunde man tagit alla tre poäng och dessvärre tror jag att alla i laget tänker massor på detta. Som jag skrivit förr, tänkande och funderande hockeyspelare är sällan speciellt framgångsrika på isen. Malmö måste komma ur detta snarast och omsätta chanserna man jobbar sig till i mål, annars kan det bli en jobbigare höst än vad det borde bli. Förhoppningsvis sluter Malmös hockeyintresserade upp på torsdag och spelar rollen som den sjätte utespelaren, om inte förr så behövs det verkligen nu. Linköping kommer då på besök, biljetter hittar ni här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics