torsdag 1 oktober 2015

Powerplay kammade noll, boxplay kollapsade och en tavla

IF Malmö Redhawks vs Färjestads BK 2-3
Seriematch SHL

Det blev Mattias Persson som gjorde Jeremias Augustin och Jens Jakobs sällskap på läktaren ikväll. Malmö inledde matchen på det sätt man vill spela, en monumentalt annorlunda spelstil än den mer klassiska Färjestadsstilen. Det är alltid intressant när två olika filosofier möts. Färjestad är oerhört disciplinerade och noggranna i sitt defensiva arbete och gör det så bra som man kan förvänta sig av ett topplag. Det var mycket snack om utvisningar efter förra matchen och även idag drar Malmö på sig den första där Jens Olsson får sätta sig. En klar utvisning som inte gick att snacka bort. Dessvärre ställer Malmö upp ett otroligt dåligt boxplay och 0-1 kommer direkt. Färjestad gör det fortsatt bra och kan ganska enkelt plocka ner Malmös anfallsförsök, man kan säga att klasskillnaden verkligen syntes. Men så är det ju det här med Malmös effektivitet, det behövs inte mycket för att göra något framåt. Färjestadsförsvarets första riktiga blunder gör att Peter Mueller blir ren med Justin Pogge och enkelt kan kvittera tillställningen. Domarna gör fortsatt sitt för att göra sig impopulära nere i Malmö. Efter en kvarts spel hade två klara och tre, fyra tveksamma situationer från gästerna friats och inte förrän vid den tredje solklara får Malmö sitt powerplay. Inledningsvis ställer Malmö upp ett mäktigt powerplay, men Pogge håller tätt och sista minuten med överläge blir det ingen ordning på. Strax efter drar Niklas Arell en klubba med full kraft i ansiktet på Magnus Häggström framför gästernas mål. Med tanke på hur det såg ut när Häggström direkt lämnade rinken var det minst en 2+2 som domarna, samtliga fyra, på något sätt missade. Trots att det var där pucken befann sig och trots att bevisligen en av dem tittar rakt dit. Förvisso var det så klart inte meningen av Arell, men det spelar givetvis ingen roll. Alltid tråkigt när domarna gör en så pass dålig insats som första 20 minuterna i Malmö arena. Långt, långt ifrån acceptabel SHL-nivå och så otroligt tråkigt att behöva skriva om. Malmö gör hur som helst en ganska bra period, framför allt senare delen är det mycket bra till och med.

Stort intresse för hur det gick för Häggström så klart och han fanns tack och lov med på isen igen, med nya stygn. Malmö skaffar sig en målchans direkt i andra perioden och Färjestad en direkt på det. Både Oscar Alsenfelt och Pogge klarar. Malmö spelar sig snyggt genom Färjestad där Frederik Storm har ett gyllene läge att ge Malmö ledningen. Ännu ett klassanfall följer där Mueller lägger en snygg macka till Derek Meech som missar pucken precis framför mål. Färjestad tar också timeout med sex minuter spelade för att få ordning på sina grejer. Direkt gav den en utvisning för gästerna när man verkligen spelade med sex spelare, inte ens via ett så kallat Färjestadsbyte alltså. Antagligen inte det man ville få ut av denna timeout gissar jag. Malmös powerplay blir inget vidare förrän just innan det är över, men ingen utdelning. Åter i spel 5/5 är det Nicklas Jadeland som drar en puck klockrent i stolpen. Med halva matchen spelad är det Malmö som styr det mesta, men Färjestad är Färjestad och deras lägen är verkligen inte ofarliga. De börjar dessutom få ordning på sin defensiv igen som var så betongstabil i matchens absoluta inledning. Olägligt nog drar Mueller på sig en tvåa när han slår klubban ur händerna på en Färjestadsspelare och då kommer också 2-1 för gästerna. Så gör ett topplag och tar man korkade utvisningar blir man bestraffad som sig bör. Inte alls rättvist sett till matchen dittills men som sagt, topplag gör ofta det man måste och det är vad Färjestad är och gör. Men, Malmö är som sagt ett lag som kan störa alla lag och 2-2 kommer snabbt genom en bomb från Meech vid övre delen av tekningscirkeln. Direkt efter drar Färjestad på sig en utvisning när Arell (äntligen) får sätta sig en stund. Malmö sätter upp ett ruskigt fint powerplay, men ännu en gång håller Pogge och Färjestad undan. När Färjestad sedan har fint snurr i sitt anfall, drar de på sig en korkad utvisning. Skönt att det inte bara är Malmö som gör det. I detta powerplay håller Olsson på att göra mål från mittzon, men ribban räddar Pogge den gången. Malmö skaffar sig även ett 2/1 läge men Joey Tenute funderar lite för mycket. Sedan drar Malmö på sig en tvåa med för många på isen, apropå idiotiska utvisningar då. Det skulle alltså bli boxplay några sekunder in i sista perioden, vilket med de två inledande perioderna i färskt minne inte kändes speciellt bra.

Nitton sekunder in i tredje perioden börjar Färjestads powerplay och för första gången denna afton överlever Malmö ett boxplay. Det syns dock tydligt vilken oerhörd respekt hemmaspelarna har för gästernas powerplay, logiskt nog. Alsenfelt bjuder dessvärre på ännu en bortaledning när han släpper in en puck som läggs på mål, något man inte kan syssla med i ett lag som får jobba så hårt som Malmö ikväll. Också här ser man skillnaden på topplag och nykomling, Pogge gör ett misstag i andra men Olsson träffar ribban, Alsenfelt gör ett misstag och den sitter. Som nykomling har man så mycket mindre marginaler att spela med. Dessbättre har Alsenfelt tur vid nästa läge, då han tappar pucken men den går utanför stolpen. Något senare höll han på att sälja sig igen när en anfallande Färjestadsspelare går runt kassen men Nils Andersson räddar situationen, skönt för unge Andersson som inte sett bekväm ut på isen och schabblat en hel del. Malmö gör försök men Färjestad är oerhört skickliga på att stänga ner och det kräver oerhört mycket energi att skapa något. Energi och/eller individuella prestationer. Mueller försöker, Storm försöker men Pogge håller undan och gästerna slår gärna sarg ut. Malmö får en fin chans efter elva och en halv minut när ett powerplay uppenbarar sig. men som innan denna kväll blir det ingen utdelning. Faktum är att Alsenfelt får rädda hemmalaget när Olsson trillar på blå och gästerna bjuds på ett friläge i boxplay, skönt för Malmös här hårt prövade burväktare. Färjestad gör det oerhört bra i sitt spel för att bevaka sin ledning. Malmö plockar Alsenfelt och blir troligen blåsta på chansen att spela 6/4 men skaffar sig ändå några lägen innan den tredje raka förlusten blev ett faktum.

Malmö gör en helt ok match, det är tillfälligheter som avgör för gästerna. Dock är det svårt att säga att det inte var rättvist. Med så många chanser i powerplay Malmö hade utan att få utdelning och dessutom när boxplay inte alls räcker till. Då blir det dyrt att bjuda på mål som Alsenfelt gjorde vid 2-3, tyvärr är det nog tavlan man kommer minnas också. Även om Malmö borde och kunde gjort fler mål och därmed sett till att tavlan var oväsentlig. Men ett lag som Färjestad har nästan alltid marginaler på sin sida. Dessa marginaler finns inte för en nykomling och absolut inte för en som bara vunnit en match. För även om mycket fungerar i spelet, kommer förlusterna kosta laget. Man kommer börja fundera, så är det. Det är människor på isen och inte maskiner. Detta gör att lördagens match mot Djurgården kommer bli oerhört viktig för Malmö. Man kommer inte orka var så pass bra med som i kväll mot topplag framöver om man inte får utdelning i form av poäng och det snart. Då kommer matcher som den mot Brynäs komma när det rinner iväg något helt otroligt.

Men som sagt, det är absolut inte lag som Färjestad vilka Malmö skall ha bakom sig när serien summeras. Det är roligt att man hänger med och faktiskt hotar giganterna, förhoppningsvis kan man göra det hela vintern och också plocka lite poäng här och var som mot Frölunda. Många spelare skall ha plus efter i kväll, det är egentligen få som helt faller ur ramen. Yngsta brodern Andersson har det fortsatt väldigt tufft i det defensiva arbetet, bjuder på allt för mycket. Alsenfelt har verkligen inte sin bästa dag, men gör samtidigt några avgörande räddningar som på friläget i slutet av tredje. Både Johan Ivarsson och Kim Rosdahl hade det ganska jobbig ikväll, allt för skickliga motståndare för dem just nu? Powerplay är stundtals bra, men med allt för få avslut. Boxplay är en fullständig mardröm ikväll. Visst har Färjestad ruskiga klasspelare men så illa får det inte se ut. Nåväl, nu är det historia och nästa utmaning blir alltså Djurgården på lördag. Långt ifrån Färjestadsnivå på det laget, men fullt tillräckligt att tampas med för ett nu antagligen funderande hemmalag. Vad kommer Björn Hellkvist och hans stab ta till för drag? Många frågor, om två dygn sitter vi med svaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics