tisdag 26 januari 2016

Avslaget på både läktare och is när fjärde raka förlusten kom

IF Malmö Redhawks vs Linköping HC 1-4
Seriematch SHL

Mathias Tjärnqvist var inne direkt vid första nersläpp i sin för dagen felaktiga tröja #41 och snart hade även Henrik Hetta och Kim Rosdahl gjort sina första byten och detta skedde inför den pinsamma publiksiffran 5854. De första minuterna präglades av lite avvaktande spel från båda lagen, om detta berodde på den avslagna stämningen låter jag vara osagt. Jag ska i rättvisans namn säga att ståplats kämpade på, men annars var det lite mer av begravningsstämning än hockeymatch. På isen kämpade Malmö på mot de skickliga gästerna men Linköping tar ändå ledningen via en tillfällighet. Daniel Rahimi lägger på mål och Jonas Gunnarsson som är skymd reagerar för sent på pucken som ingen lyckas blockera. Just den typen av puckar som Malmö sällan ska släppa igenom. En andraassist på målet till Jens Jakobs, så klart. Rahimi gör i princip aldrig mål, så det var väl typiskt så det räcker. Malmö kändes oroliga och fick inte till något acceptabelt passningsspel och besöken i offensiv zon var mest sporadiska och korta. Linköping skapar kaos efter drygt fjorton minuter där Gunnarsson sent omsider kan blockera, Malmös defensiv fungerade inget vidare i andra delen av perioden. Peter Mueller får ett läge efter en bortabjudning, men han träffar högt på David Rautio som kan hålla den. Tjärnqvist har också han ett bra läge till kvittering när Magnus Häggström lägger in pucken från bakom målet. En inte speciellt imponerande förstaperiod med allt för lågt tempo från Malmö gjorde det lite för enkelt för ett formtoppat Linköping som ändå inte gjorde någon speciellt bra period.

Malmö inledde andra perioden bra och skapade ett antal halvchanser under första dryga minuten, något som gjorde att Linköping tog timeout. En oerhört lyckad sådan får sägas, innan det gått en minut hade gästerna utökat till 2-0. Det krävdes dock uselt målvaktsarbete från Gunnarsson, långt under acceptabel nivå. Drygt en minut ytterligare satt 3-0 efter en markeringsmiss och givetvis fick Pontus Sjögren ta över. Snacka om jobbig period i matchen för Malmö. Bra start men två baklängesmål på nolltid, inte alls vad man behöver mot ett lag som Linköping. Eller mot något lag över huvud taget för den delen. Linköping är inte bara bra offensivt, de försvarar sig bra också och är i vägen för de skott Malmö försöker få igenom. Jag vill här ännu en gång ge eloge till de tappra på ståplats som försökte väcka den djupt sovande hemmapubliken som verkligen inte gjort något för att bidra med energi. Den uppgivna stämningen kändes verkligen och det fanns inte någonting som tydde på att någon form av förändring skulle komma när halva matchen var spelad. Malmö får in en absolut nödvändig reducering och inte helt otippat blir det ett krigarmål. Frederik Storm drar på mål och Rautio kan inte hålla pucken som retfullt går i en båge och in bakom. I bytet innan hade Häggström, Tjärnqvist och Christoffer Forsberg haft ordentlig press på gästerna som inte hann med. Malmö får matchens första powerplay med nästan en kvart spelad av andra perioden. Som vi fått vänja oss vid är dock powerplay inget att minnas, om man inte vill minnas de misstag som gjordes och gav gästerna några halvchanser. Linköping får till tryck i periodens sista minut, men Fredrik Händemark visar vägen genom att blockera två hårda skott. Viktig markering av vilja, man måste ta med sig de små sakerna.

Tredje perioden börjar som de andra hade sett ut. Fortsatt ganska lågt tempo och framför allt av Malmö dåligt passningsspel. Det tål att sägas att utan tempo och fart har Malmö ganska svårt att kunna pressa lag av Linköpings kaliber. 4-1 kommer snyggt med skott från mitt i zonen med skymning rakt i ansiktet på Sjögren som bara ser vita ryggtavlor. Tiden rullar bara på, Malmö är naturligtvis modfällda och alla form av självförtroende hade runnit av hemmalaget. Man skapar ändå ruskiga chanser men vi som följer Malmö vet att effektiviteten är ett problem. Man ska ta upp positiva situationer, då måste jag ta upp Jeremias Augustin som spurtade ikapp vid en spelvändning och nog såg till att inte 1-5 kom. Antagligen snabbaste åkningen av någon hemmaspelare ikväll. Stefan Warg får ett lysande läge men missar mål i fritt läge, i och för sig inte rätt spelare att få friläge. Att det inte blir några utvisningar för Malmö och bara en för gästerna kan vi tillskriva att ishockeyn bedrevs i ett ganska mysigt tempo. Malmö fick ändå chans till en reducering några sekunder innan matchens slut när Björn Svensson dras ner i friläge. Svensson tar straffen själv och träffar stolpen. Bra sammanfattning av matchen kan man säga. För även om Linköping är väl värda sin seger, var det inte på något sätt ett överlägset lag. Man gör vad man behöver, får in ganska enkla mål där 0-2 var en ruskig målvaktstavla. Även målet Malmö gör kan man kalla en liten tavla, så det var lika i den grenen även om Gunnarssons var betydligt grövre. Hans tavla avgör dock inte matchen som jag ser det.

Det som avgör matchen är att Malmö inte kommer upp i tempo, det fungerar inte mot ett så skickligt lag som Linköping. Samt givetvis att man fortsatt är bedövande ineffektiva kring mål. Matchen är också lagets fjärde raka förlust, vilket så klart inte är bra. Att man inte får någon energi från sittplatspubliken är också ett problem, ett lag med Malmös karaktär skulle antagligen tjäna ganska många procent om publiken bar fram dem även när det går tungt. Stor, stor kredd till de på ståplats som verkligen sjöng och kämpade i 60 minuter. De var få men kan gå från arenan med raka ryggar. MODO tog en enkel seger hemma mot Djurgården och är nu bara fem poäng bakom bandyklubben och Malmö. Men jag säger som Kristoffer Karlsson på Twitter, det här är vad vi väntade oss inför säsongen och att börja gnälla om det nu är under all kritik. Detta är vad det skulle bli, att MODO och Karlskrona gått så uselt fram tills nu kunde man inte räkna med på förhand. Därför har det känts lite för enkelt ett tag, något som inte motsvarar vad man ska kunna förvänta sig av laget.
Sen ska man kunna förvänta sig bättre insatser än i kväll, så klart. Men det underlättar inte för varken laget eller klubben av en oerhörd massa gnäll. Rannsaka och bokslut kan man göra EFTER säsongen, ingen vinner på en massa gnäll nu. Det är inte så att Malmö är ett underpresterande favoritlag, då gnäll kan vara mer befogat. Man är ett hårt jobbande kollektiv som får slita för de flesta poäng man får, det är inga som helst nyheter. Det kommer inte bli bättre under innevarande säsong, men med rätt stöd och kanske några spelare åter ska man klara av att behålla sin SHL-status. På vilket sätt det än måste ske. En bra början för Malmöbor är att komma till arenan på torsdag när klassiska Färjestad kommer på besök. Det lär åtminstone bli över 6000 på läktaren då, dagens bottennapp får vi hoppas var en engångsföreteelse. Biljetter hittar ni här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics