torsdag 28 januari 2016

Fortsatt ineffektivt Malmö bröt poängtorkan

IF Malmö Redhawks vs Färjestad BK 2-3 e.str
Seriematch SHL

Joey Tenute var åter efter sin frånvaro, istället försvann Peter Mueller och Derek Meech. Inte utan att man undrar om Malmö överhuvudtaget ska kunna ställa upp med något sånär ordinarie lag någon gång under det som är kvar av säsongen? Nå, det kan ju kvitta vad man ställer upp med för lag så länge de som faktiskt spelar gör det med hög fart och intensitet. Frederik Storm skapade ett fint läge innan det gått tjugo sekunder och innan det gått en minut hade Malmö fått matchens första powerplay. Eric Himelfarb var millimeter från att ge Malmö ledningen direkt efter tekningen som följde. Med trettio sekunder kvar av powerplay styr Mathias Tjärnqvist i stolpen men närmare än så kommer man inte. Effektiviteten är ett problem som följt laget under hela säsongen som bekant. Malmö kommer exempelvis tre mot ett utan att få in pucken. Färjestad tvingas till time out efter drygt åtta minuter. Med normal utdelning borde Malmö haft minst 2-0 innan den togs, frustrerande givetvis. Färjestad är fullständigt utspelade under matchens första tio minuter och hamnar inte sällan med hela laget i knät på Justin Pogge, de hinner inte alls med i Malmös tempo och press. Ändå är Färjestad bara en stolpträff i från ett ledningsmål. Det är ändå tempot som är medicinen för Malmö, som alltid. Så länge man kan hålla upp tempot är man ett lag som är väldigt svårt att få stopp på. Så fort tempot sjunker, kan motståndarlagens skickligare spelare utnyttja det. Som det alltid blir, mer eller mindre, i ishockey när ett lag är bättre men inte gör mål så kommer givetvis 0-1 som ett brev på posten. Målet chockar givetvis Malmö som säkert tyckte att det var oerhört omotiverat. Det är millimeter från att Milan Gulas gör 0-2, som istället får powerplay. Absolut syntes det plötsligt en oro i Malmö laget, det som varit så enkelt såg plötsligt svårt ut. Dessbättre är boxplay fortsatt på en tillräckligt hög nivå. 0-1 efter tjugo minuter är naturligtvis som en dålig film, borde åtminstone varit 3-1. Det här måste Malmöspelarna med omedelbar verkan komma till rätta med.

I andra perioden är det Färjestad som kommer ut bäst, medan Malmö ser ganska krampaktiga ut. Passningarna som satt i stora delar av första perioden satt inte alls längre. Men det värsta är att tempot sänkts, något som utan någon som helst tvekan gynnar Färjestad som gillar att spela lugnt och kontrollerat. Malmö ökar tempot successivt och börjar ta över igen och då får Färjestad en spelvändning och 0-2 utan problem. Dessförinnan hade Malmö kostat på sig att bränna ett antal fina lägen. En skillnad är givetvis också att Pogge gör de där avgörande räddningarna som inte Jonas Gunnarsson gör. När Malmö väl gör sitt mål är det ett typiskt grismål signerat Andreas Thuresson. Han bryter in på mål och petar in pucken mellan benen på Pogge, inte snyggt men effektivt. Malmö får powerplay med knappt två minuter kvar av perioden när Björn Svensson håller för högt tempo för gästernas försvar. Då kommer hör och häpna en kvittering omgående, ett skott från högt i zonen av Thuresson ännu en gång. Med knappa minuten åker Stefan Warg ut för ett litet kramkalas, utan att få någon med sig ut. Här har Färjestad bud på ny ledning, men Johan Ryno bränner sin dubbelchans. Ännu en gång kändes Gunnarsson aningen darrig i sitt ingripande, även om han klarade. Men Malmö klarar den del av utvisningen som utspelade sig i andra perioden. En betydligt jämnare period, även om jag nog ändå tycker att Malmö står för det mesta av det bästa spelet. Dock innehåller Färjestad obehagligt mycket kvalité, vilket märks när de väl får sina lägen. Fortsatt är tempot nyckeln, Färjestad gillar inte alls högt tempo.

Jag tror säkert att Färjestad hade för avsikt att få in en ledningspuck under den del av powerplay som återstod, men Malmö klarade av underläget. Frågan var, vilket lag skulle göra det avgörande misstaget? Warg var nära att bli den skyldige när han helt ohotad lägger pucken rakt till en bortaspelare, men då kommer Gunnarsson upp med den där avgörande räddningen. Viktigt för hemmalaget! Spelet var ganska hafsigt under de första minuterna av perioden, inget som gynnar Malmö direkt. Eftersom Färjestad sällan eller aldrig bjuder på några stora misstag, var det av yttersta vikt att Malmö inte bjöd på något. Halvchanser uppstår på båda håll men inga mål faller fram till powerbreak. Jeremias Augustin har ett fint läge, men slagskottet går just över ribban i bortre krysset. Efter drygt tretton minuter har Malmö ett gyllene läge till ett ledningsmål, men en simmande Pogge lyckas fiska till sig pucken. Kent McDonell gör ett misstag med drygt tre minuter kvar när han onödigt slår klubban ut händerna på en bortaspelare. Dessutom gör han det i offensiv zon, men Malmö fixar det efterföljande boxplayspelet. Sista minuten var oerhört nervös men inga mål faller och Malmö bryter äntligen poängtorkan. Ännu en match lagen emellan som är relativt jämn, men till skillnad från de tidigare två mötena får alltså Malmö med sig poäng. Frågan var, hur många?

Thuresson ville ha sitt hattrick, men hans läge efter 30 sekunder av förlängningen nuddar ribban och ut. Malmö har ytterligare ruskigt fina lägen genom Johan Ivarsson och Storm, men icke. Malmö får åtminstone med sig ett powerplay i sin press. Fyra mot tre i två minuter är en bra chans, men då krävs det förstås att man kan göra mål vilket Malmö som sagt har oerhört svårt för. Dessutom drar Tenute ner en bortaspelare och tre mot tre fick avsluta matchen utan några chanser. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Malmö skapade chanser nog för att vinna matchen komfortabelt. Men som det utvecklade sig får man istället se det som en stor framgång att man kan vända 0-2 till poäng. Straffläggning kändes på förhand som dömt att misslyckas för Malmö med tanke på hur ineffektiva man är samt att Pogge varit ganska klart bästa målvakt på isen. Visst blir det så, efter tre dåliga straffar av Svensson, Thuresson och Storm räckte det för gästerna att göra mål på sin första.

Som väntat förlorade dock MODO mot bandyklubben och därmed utökar åtminstone Malmö avståndet ner under strecket. Alla kan konstatera att med normal effektivitet hade Malmö legat bättre till i tabellen. Men det är inge nyheter, man har haft problem med det mer eller mindre hela säsongen och det kommer man högst troligtvis ha resten av den också. Det är givetvis glädjande att en sådan som Thuresson gör de två viktiga mål som gav poäng, eftersom han är en sådan som ska göra det. Det är tråkigt att inte fler kunde få utdelning, det var väldigt många fler som borde ha gjort mål. Sista matchen i veckan är borta mot Skellefteå på lördag och därmed mer eller mindre garanterat noll poäng, oavsett om Malmö skulle få tillbaka samtliga spelare eller ej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics