lördag 16 januari 2016

Lysande defensiv räckte inte mot Luleå

Luleå HF vs IF Malmö Redhawks 3-1
Seriematch SHL

Inför förra matchen skrev jag något om att det inte borde kunnat bli värre än vad det blev då, gällande skadeläget. Ja, det blev ju ännu värre i och med att Mattias Persson försvann igen. Malmö tog med sig unge Marcus Sylvegård (16 år) upp och han fick därmed chans att tampas med brorsan Emil Sylvegård i Luleå. Dessutom, helt galet, försvann Johan Ivarsson efter att ha fått ett skott i ansiktet under värmningen. Därmed fick Erik Lundblad fylla upp. Dessutom Filip Lennström och Malte Sjögren med från juniorleden. Jonas Gunnarsson var tillbaka i kassen, lite som jag misstänkte med tanke på hur trött Oscar Alsenfelt sa sig vara efter sin succécomeback uppe i Växjö. Det var inte direkt "Malmöhockey" som inledde matchen, det var mer som allmänhetens åkning. Segt och ganska tråkigt att titta på under de inledande minuterna. Det första riktiga skottet i matchen kom efter drygt fyra minuter från hemmalaget och nog letade det sig in bakom Gunnarsson på ett något märkligt sätt. Ett typiskt sådant mål som lag med Luleås hysteriska form gör lite då och då. Malmös första riktiga skott kom efter knappt sex minuter signerat Björn Svensson, inte med samma lycka som hemmalaget dock. Efter halva perioden var det inget snack om att det var hemmalaget som dikterade villkoren ute på isen. Det blev dessutom oerhört tung press på Malmös backar eftersom man rullade på fem. Trots detta måste man säga att man försvarar sig envist och ganska framgångsrikt efter förutsättningarna. Det idoga försvarsarbetet gjorde att det i stort sett inte förekom någon som helst offensiv från Malmö efter halva perioden. 1-0 till hemmalaget efter första tjugo kändes helt i sin ordning.

Andra perioden inleddes med ett jätteläge för Malmö som går utanför och minuten senare har Luleå ett jätteläge där Gunnarsson gör en idioträddning. Här får hemmalaget på bra press när Malmö inte kan byta och puckarna visslar kring Gunnarsson med resultat att Luleå till slut får matchens första powerplay. Inte nog med det, sju sekunder in i boxplay drar Kent McDonell på sig en till. Så lång sekvens i 3/5 ska man inte kunna klara av, eller rättare sagt så ska det laget med powerplay göra mål på denna nivån. Detta misslyckad Luleå med, de spelade helt enkelt på tok för långsamt och det blev aldrig riktigt jobbigt för de tre försvararna. Däremot tog det mycket energi från Malmöspelare, vilket inte fanns i överflöd så klart. Rullar man på få spelare kan det lätt bli så som det blev strax efter, Malmö drog på sig en tvåa för sex man på banan. Som vanligt spelar Malmö fullständigt lysande i boxplay och man håller undan utan allt för stora problem en gång till. Men så som det såg ut på isen satt man bara och väntade på att tvåan skulle rassla in bakom Gunnarsson. Malmös första skott i perioden kommer efter drygt tio minuter genom Frederik Storm. Halvminuten senare är det dags för boxplay igen när Christoffer Forsberg trippar en hemmaspelare. Boxplay var fortsatt av högsta klass och ännu en gång håller Malmö undan. Det finns dock ingen energi till annat än defensiven, de offensiva försök som fanns var sporadiska och svaga. Malmö får dock en chans efter att Ilari Melart gjort bort sig vid Luleåmålet. Nackgrepp på Jens Olsson som bara hängde med och var kall. Två minuter på hemmaspelaren vilket om inget annat gam Malmö lite respit i defensivjobbet. Att det bara står 1-0 till Luleå efter 40 minuter är faktiskt helt galet.

Känslan när tredje perioden började var att om Luleå gör 2-0 så kunde det rinna iväg, det kändes som att det som höll kvar Malmö i matchen var att man trots allt bara var ett mål från poäng. Ytterst rättvist kommer också 2-0 efter lite drygt en minut, även denna gång en tillfällighet som styrdes in på Nils Andersson. Malmö får en ny chans i powerplay efter knappt fyra minuter, här kan man undra varför det inte blev 2+2 då det brukar bli så vid blodvite. Malmö får inte till något powerplay av värde men får däremot lite offensiv av värde när hemmalaget blivit fulltaligt. Här fick också Sylvegård sina första byten i A-laget. Malmö reducerar lämpligt genom Andersson och därmed hade han gjort bot för sitt "självmål" i inledningen av perioden. Ska man vara ärlig tror jag mer att det var Luleå som kände sig säkra på seger än Malmö som höjde sig som gjorde att spelat jämnades ut lite. Luleå drar på sig en utvisning till när Anton Hedman helt onödigt använder klubban för att stoppa Nicklas Jadeland. Det är Luleå som har bästa läget under dessa två minuter och Malmö låter spelare vara inne som normalt sett inte spelar powerplay. Med tre minuter kvar av perioden och matchen försvinner Jadeland ut från isen efter att ha fått en puck i ansiktet. Malmö chansar med att dra Gunnarsson och man är faktiskt en stolpträff av Andersson från en kvittering men istället går det som oftast när Luleå gör 3-1 i tom bur.

Man kan konstatera att Malmö inte hade någon energi kvar efter urladdningen mot Växjö. Man spelar trots detta en ruskigt imponerande defensiv matchen igenom och de två spelmålen Luleå gör är rena tillfälligheter. Visst är Luleå kanske lite trubbiga som inte kan utnyttja sitt stora spelövertag i framförallt de två första perioderna, men det förtar inte det defensivarbete Malmö faktiskt gör matchen igenom. Gunnarsson visar att han är med på att slåss om platsen genom en mycket bra insats. Det är ett styrkebesked att Malmö är så pass nära poäng som man är, trots att man på alla sätt och vis hade alla odds mot sig. Ska man någon gång hylla en förlust så är ikväll en sådan gång. Nu får man slicka sina sår och ända fram tills på fredag. Då kan förhoppningsvis några spelare återkomma och inte minst kan kanske Adam Burish gå in i laget om Migrationsverket får tummarna loss. Nästa fredag alltså, Djurgården på hemmabana. Första hemmamatchen för året med ett förhoppningsvis mer A-lags betonad uppställning. Biljetter till matchen hittar ni här, just nu 6223 sålda biljetter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Real Time Analytics